Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Tangtlaeng Laa Kamah kah citcai khuiah BOEIPA te ka khue tih kai n'doo.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

BOEIPA aw ka hinglu he laithae hmuilai lamkah neh palyal ol lamloh huul lah.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Palyal ol te nang taengah bahamnim m'paek vetih bahamnim nang taengah hang koei eh?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Hlangrhalh kah thaltang khaw hlingcet alh bangla sum yipkip.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Meshek ah ka bakuep tih Kedar dap ah kho ka sak dongah kai ngawn tah ka tuisawih coeng!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Rhoepnah aka hmuhuet taengah ka hinglu loh kho puet a sak coeng.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Kai loh rhoepnah ka thui vaengah amih te caemtloek la thoouh.