Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Nyimbo yoyimba pokwera ku Yerusalemu. Ndimafuwulira kwa Yehova mʼmasautso anga, ndipo Iye amandiyankha.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Pulumutseni Yehova ku milomo yabodza, ndi kwa anthu achinyengo.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Kodi adzakuchitani chiyani, ndipo adzawonjezerapo zotani, inu anthu achinyengo?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Adzakulangani ndi mivi yakuthwa ya munthu wankhondo, ndi makala oyaka a mtengo wa tsanya.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Tsoka ine kuti ndimakhala ku Mesaki, kuti ndimakhala pakati pa matenti a ku Kedara!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Kwa nthawi yayitali ndakhala pakati pa iwo amene amadana ndi mtendere.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Ine ndine munthu wamtendere; koma ndikamayankhula, iwo amafuna nkhondo.