Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Na da bidi hamosu ba: beba: le, Hina Godema wele sia: i. Amola E da nama dabe adole i.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Ogogosu dunu da nama hasalasisa: besa: le, Dia na gaga: ma.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Dilia ogogosu dunu! Gode da dilima adi hamoma: bela: ? E da habodane dilima se dabe ima: bela: ?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Amabela: ? E da dadi gagui dunu ea dadi agei o lalu oso gia: i bagade amoga se dabe ima: bela: ?

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Dili bisili fifi labe da wadela: idafa Misiege amola Gida dunu fi amo ganodini ili bisili fifi labe defele gala.

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Na da eso bagohamedafa fifi lai amo da olofosu higasa, amo ganodini esalebe ba: i.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Na da olofoma: ne ilima sia: sea, ilia da ha lamusa: fawane dawa: sa.