Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Müzik şefi için - Sekiz telli sazlarla - Davut'un mezmuru Kurtar beni, ya RAB, sadık kulun kalmadı, Güvenilir insanlar yok oldu.

2 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Herkes birbirine yalan söylüyor, Dalkavukluk, ikiyüzlülük ediyor.

3 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Sustursun RAB dalkavukların ağzını, Büyüklenen dilleri.

4 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

Onlar ki, “Dilimizle kazanırız, Dudaklarımız emrimizde, Kim bize efendilik edebilir?” derler.

5 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

“Şimdi kalkacağım” diyor RAB, “Çünkü mazlumlar eziliyor, Yoksullar inliyor, Özledikleri kurtuluşu vereceğim onlara.”

6 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

RAB'bin sözleri pak sözlerdir; Toprak ocakta eritilmiş, Yedi kez arıtılmış gümüşe benzer.

7 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

Sen onları koru, ya RAB, Bu kötü kuşaktan hep uzak tut!

8 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

İnsanlar arasında alçaklık rağbet görünce, Kötüler her yanda dolaşır oldu.