Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Al Vencedor: sobre Seminit: Salmo de David. Salva, oh SEÑOR, porque se acabaron los misericordiosos; porque se han acabado los fieles de entre los hijos de los hombres.

2 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Mentira habla cada uno con su prójimo con labios lisonjeros; con corazón doble hablan.

3 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Tale el SEÑOR todos los labios lisonjeros; la lengua que habla grandezas,

4 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

que dijeron: Por nuestra lengua prevaleceremos; nuestros labios están con nosotros, ¿quién nos es señor?

5 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

Por la opresión de los pobres, por el gemido de los menesterosos, ahora me levantaré, dice el SEÑOR: Yo pondré en salvo al que el impío enlaza.

6 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Las palabras del SEÑOR son palabras limpias, como plata refinada en horno de tierra, colada siete veces.

7 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

Tú, SEÑOR, los guardarás; guárdalos para siempre de esta generación.

8 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

Cercando andan los malos, entre tanto los más viles de los hijos de los hombres son exaltados.