Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Salva-nos, Senhor, porque faltam os homens bons; porque são poucos os fieis entre os filhos dos homens.

2 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Cada um falla a falsidade ao seu proximo: fallam com labios lisongeiros e coração dobrado.

3 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

O Senhor cortará todos os labios lisongeiros e a lingua que falla soberbamente.

4 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

Pois dizem: Com a nossa lingua prevaleceremos: são nossos os beiços; quem é o Senhor sobre nós?

5 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

Pela oppressão dos miseraveis, pelo gemido dos necessitados me levantarei agora, diz o Senhor; porei em salvo aquelle para quem elles assopram.

6 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

As palavras do Senhor são palavras puras, como prata refinada em fornalha de barro, purificada sete vezes.

7 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

Tu os guardarás, Senhor; d'esta geração os livrarás para sempre.

8 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

Os impios andam cercando, emquanto os mais vis dos filhos dos homens são exaltados.