Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

MAING kom kotin sauasa, pwe me lelapok kan malaulaular, o me melel akan me malaulau ren aramas akan.

2 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Irail kin lokaia likam, amen amen ong men impa, re lokaiaki lol riapot.

3 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Ieowa pan kotin usada kil en au karos me lingkaping o lo, me kin lokaia wei ni aklapalap.

4 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

Me kin indinda: Lo atail, me kit pan pwai kida, o kil en au at me kit keleki; is at kaun?

5 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

Ieowa kotin masani: I pan uda, pweki kankangeranger en me luet akan o sangesang en me samama kan: I pan sauasa i, me kin inong iong.

6 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Masan en Ieowa me makelekeleta silper, me kamakelekel kidar nan dal pwel en kisiniai pan pak isu.

7 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

Komui Maing, pan kotin pera irail, o sinsila mon di wet kokolata.

8 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

Pwe me sapung kan pan totolar wasa karos, ma aramas sued pukat kin kaunda aramas akan.