Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Til sangmesteren, efter Sjeminit; en salme av David. Frels, Herre! for de fromme er borte, de trofaste er forsvunnet blandt menneskenes barn.

2 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Løgn taler de, hver med sin næste, med falske leber; med tvesinnet hjerte taler de.

3 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Herren utrydde alle falske leber, den tunge som taler store ord,

4 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

dem som sier: Ved vår tunge skal vi få overhånd, våre leber er med oss, hvem er herre over oss?

5 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

For de elendiges ødeleggelses skyld, for de fattiges sukks skyld vil jeg nu reise mig, sier Herren; jeg vil gi dem frelse som stunder efter den.

6 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Herrens ord er rene ord, likesom sølv som er renset i en smeltedigel i jorden, syv ganger renset.

7 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

Du, Herre, vil bevare dem, du vil vokte dem for denne slekt evindelig.

8 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

Rundt omkring svermer de ugudelige, når skarn er ophøiet blandt menneskenes barn.