Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

in finem pro octava psalmus David salvum me fac Domine quoniam defecit sanctus quoniam deminutae sunt veritates a filiis hominum

2 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

vana locuti sunt unusquisque ad proximum suum labia dolosa in corde et corde locuti sunt

3 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

disperdat Dominus universa labia dolosa linguam magniloquam

4 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

qui dixerunt linguam nostram magnificabimus labia nostra a nobis sunt quis noster dominus est

5 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

propter miseriam inopum et gemitum pauperum nunc exsurgam dicit Dominus ponam in salutari fiducialiter agam in eo

6 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

eloquia Domini eloquia casta argentum igne examinatum probatum terrae purgatum septuplum

7 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

tu Domine servabis nos et custodies nos a generatione hac et in aeternum

8 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

in circuitu impii ambulant secundum altitudinem tuam multiplicasti filios hominum