Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Drottinn! Hjálpa þú! Hinum trúuðu fækkar óðum. Hvar eru þeir sem hægt er að treysta?

2 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Allir ljúga og iðka svik og pretti, en einlægnin virðist fokin út í veður og vind.

3 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

En Drottinn mun ekki fara mjúkum höndum um þá sem iðka ranglæti.

4 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

Hann mun útrýma þessum lygurum sem segja: „Við skulum ljúga til um áform okkar, enda ráðum við sjálfir hvað við segjum!“

5 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

Þessu svarar Drottinn: „Ég mun rísa upp og verja þá kúguðu, fátæku og hrjáðu. Ég mun frelsa þá samkvæmt bænum þeirra.“

6 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Loforð Drottins eru áreiðanleg. Hvert orð á vörum hans er satt og rétt eins og marghreinsað skíragull.

7 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

Drottinn, við vitum að þú munt varðveita þitt fólk frá verkum illra manna,

8 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

þó svo þeir vaði alls staðar uppi og njóti heiðurs í landinu.