Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

To the Chief Musician. On the Octave. A Melody of David. O save Yahweh, for the man of lovingkindness, is no more, for the faithful, have vanished, from among the sons of men.

2 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Deception, speak they, every one with his neighbour, —with lips uttering smooth things—with a heart and a heart, do they speak.

3 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

May Yahweh cut off All the lips that utter smooth things, —the tongue that speaketh swelling words;

4 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

Them who say—With our tongue, will we prevail, our lips, are our own, who is our master?

5 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

Because of violence done to the poor, because of the crying of the needy, Now, will I arise! O may Yahweh say, —I will place [him] in safety—let him puff at him!

6 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

The words of Yahweh, are words, that are pure, silver refined in a crucible of earth, purified seven times!

7 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

Thou, O Yahweh, wilt keep them, —Thou wilt guard him, from this generation unto times age-abiding.

8 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

On every side, the lawless, march about, —when worthlessness is exalted by the sons of men.