Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

To him that excelleth upon the eight tune. A Psalme of Dauid. Helpe Lord, for there is not a godly man left: for the faithfull are fayled from among the children of men.

2 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

They speake deceitfully euery one with his neighbour, flattering with their lips, and speake with a double heart.

3 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

The Lord cut off all flattering lippes, and the tongue that speaketh proude things:

4 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

Which haue saide, With our tongue will we preuaile: our lippes are our owne: who is Lord ouer vs?

5 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

Now for the oppression of the needy, and for the sighes of the poore, I will vp, sayeth the Lord, and will set at libertie him, whom the wicked hath snared.

6 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

The wordes of the Lord are pure wordes, as the siluer, tried in a fornace of earth, fined seuen folde.

7 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

Thou wilt keepe them, O Lord: thou wilt preserue him from this generation for euer.

8 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

The wicked walke on euery side: when they are exalted, it is a shame for the sonnes of men.