Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Unto the end. For the octave. A Psalm of David. Save me, O Lord, because holiness has passed away, because truths have been diminished, before the sons of men.

2 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

They have been speaking emptiness, each one to his neighbor; they have been speaking with deceitful lips and a duplicitous heart.

3 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

May the Lord scatter all deceitful lips, along with the tongue that speaks malice.

4 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

They have said: “We will magnify our tongue; our lips belong to us. What is Lord to us?”

5 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

Because of the misery of the destitute and the groaning of the poor, now I will arise, says the Lord. I will place him in safety. I will act faithfully toward him.

6 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

The eloquence of the Lord is pure eloquence, silver tested by fire, purged from the earth, refined seven times.

7 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

You, O Lord, will preserve us, and you will guard us from this generation into eternity.

8 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

The impious wander aimlessly. According to your loftiness, you have multiplied the sons of men.