Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Zborovođi. U oktavi. Psalam. Davidov. U pomoć, Jahve, jer nestaje pobožnih, vjernosti nema više među ljudima!

2 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Svatko laže svome bližnjemu, govori usnama lažljivim i srcem dvoličnim.

3 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Istrijebi, Jahve, sve usne lažljive i jezik hvastavi;

4 dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

one što zbore: “Jezik je naša snaga, naše su usne za nas: tko nam što može?”

5 "Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

“Zbog nevolje tlačenih i jauka ubogih sada ću ustati - govori Jahve - spasenje donijet' onom tko ga želi.”

6 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Riječi su Jahvine riječi iskrene, srebro prokušano, od zemlje odvojeno, sedam puta očišćeno.

7 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

O Jahve, ti ćeš bdjeti nad nama, od naraštaja ovog čuvat' nas svagda,

8 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

pa nek' se okolo vrzu zlotvori, nek' se izdižu ljudi najgori.