Psaltaren 119
1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
Svētīgi tie, kas nenoziedzīgi savos ceļos, kas staigā Tā Kunga bauslībā.
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
Svētīgi tie, kas Viņa liecības tur, kas no visas sirds Viņu meklē,
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
Netaisnību nedara, bet staigā pa Viņa ceļiem.
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
Tu esi pavēlējis, Tavus baušļus cieti sargāt.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
Kaut mani ceļi uz to vien dzītos, Tavus likumus sargāt.
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
Kad es raudzīšos uz visiem Taviem baušļiem, tad netapšu kaunā.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
Es Tev pateikšos ar skaidru sirdi, kad būšu mācījies Tavas taisnības tiesas.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
Es turēšu Tavus likumus; neatstāj mani pavisam.
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
Kā jauneklis savu ceļu turēs šķīstu? Kad viņš turas pēc Taviem vārdiem.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
Es Tevi meklēju no visas sirds; neliec man nomaldīties no Taviem baušļiem.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
Es paturu Tavus vārdus savā sirdī, ka negrēkoju pret Tevi.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
Slavēts esi Tu, Kungs; māci man Tavus likumus.
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
Ar savām lūpām es izteikšu visas Tavas mutes tiesas.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
Es priecājos par Tavas liecības ceļu kā vien par kādu mantu.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
Es pārdomāju Tavas pavēles un ņemu vērā Tavus ceļus.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
Es priecājos par Taviem likumiem; Tavu vārdu es neaizmirstu.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
Dari labu Savam kalpam, ka es dzīvoju un pasargu Tavu vārdu.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
Atdari manas acis, ka es uzlūkoju Tavas bauslības brīnumus.
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
Es esmu svešinieks virs zemes; neapslēp priekš manis Tavus baušļus.
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
Mana dvēsele ir satriekta caur ilgošanos pēc Tavām tiesām vienmēr.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
Tu rāji pārgalvjus, tos nolādētos, kas no Taviem baušļiem nomaldās.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
Novērs no manis kaunu un negodu, jo es turu Tavas liecības.
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
Kaut arī lieli kungi sēž un runā pret mani, bet Tavs kalps apdomā Tavus likumus.
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
Tavas liecības ir mans prieks un padoms.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
Mana dvēsele līp pie pīšļiem; dari man dzīvu pēc Tava Vārda.
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
Es izteicu savus ceļus, un Tu mani paklausi; māci man Tavus likumus.
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
Liec man saprast Tavu likumu ceļus, ka es varu pārdomāt Tavus brīnumus.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
Mana dvēsele raud noskumusi; stiprini mani ar Tavu Vārdu.
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
Novērs no manis viltības ceļu un dāvini man Tavu bauslību.
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
Patiesības ceļu es esmu izredzējies, Tavas tiesas esmu licis savā priekšā.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
Es turos pie Tavām liecībām, ak Kungs, nepamet mani kaunā.
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
Kad Tu manu sirdi atvieglini, tad es teku Tavas bauslības ceļu.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
Māci man, Kungs, Tavu likumu ceļus, ka es tos pasargu līdz galam.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
Dod man saprašanu, ka es Tavu bauslību sargu un to turu no visas sirds.
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
Vadi mani uz Tavas bauslības ceļu, jo pie tā man ir labs prāts.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
Loki manu sirdi pie Tavām liecībām, un ne pie mantu kārības.
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
Nogriez manas acis, ka tās neskatās uz nelietību, dari mani dzīvu uz Tava ceļa.
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
Apstiprini Savam kalpam Tavu vārdu, tiem par labu, kas Tevi bīstas.
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
Novērs manu kaunu, par ko es bīstos, jo Tavas tiesas ir labas.
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Redzi, es mīlu Tavas pavēles; dari mani dzīvu pēc Tavas taisnības.
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
Kungs, lai man nāk Tava žēlastība, Tava pestīšana pēc Tava vārda,
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
Ka varu atbildēt savam mēdītājam, jo es paļaujos uz Tavu vārdu.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
Un neatrauj pavisam no manas mutes patiesības vārdu, jo es ceru uz Tavām tiesām.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
Es turēšu Tavu bauslību vienmēr, mūžīgi mūžam.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
Un es staigāšu bez bēdām, jo es meklēju Tavas pavēles.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
Par Tavām liecībām es runāšu ķēniņu priekšā un nepalikšu kaunā.
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
Es priecājos par Taviem baušļiem, ko es mīlēju.
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
Un es paceļu savas rokas pie Taviem baušļiem, ko es mīlēju, un pārdomāju Tavus likumus.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
Piemini Savam kalpam to vārdu, uz ko Tu man lieci cerēt.
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
Šī ir mana iepriecināšana manās bēdās, jo Tava apsolīšana mani dara dzīvu.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
Pārgalvji mani apsmej pārlieku, bet es neatkāpjos no Tavas bauslības.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
Kungs, kad es pieminu Tavas tiesas no senlaikiem, tad topu iepriecināts.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
Lielas dusmas mani pārņēmušas to bezdievīgo dēļ, kas Tavu bauslību atstāj.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
Tava bauslība ir mana dziesma manas svešniecības namā.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
Kungs, naktī es pieminu Tavu vārdu un turu Tavu bausli.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
Tā ir mana manta, ka es turu Tavas pavēles.
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
Tu, Kungs, esi mana daļa; es esmu solījis, turēt Tavus Vārdus.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
Es Tevi pielūdzu no visas sirds; esi man žēlīgs pēc Tavas apsolīšanas.
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
Es apdomāju savus ceļus un griežu savas kājas pie Tavām liecībām.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
Es steidzos un nekavējos, Tavus baušļus turēt.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
Bezdievīgie man apmetuši valgus, taču es neaizmirstu Tavu bauslību.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
Nakts vidū es ceļos, Tev pateikties par Tavas taisnības tiesām.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
Es piebiedrojos visiem, kas Tevi bīstas, un visiem, kas tur Tavas pavēles.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
Kungs, zeme ir pilna Tavas žēlastības; māci man Tavus likumus.
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
Tu dari labu Savam kalpam, ak Kungs, pēc Sava vārda.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
Māci man labu saprašanu un atzīšanu, jo es ticu Taviem baušļiem.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
Pirms tapu pazemots, es alojos; bet nu es turu Tavu Vārdu.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
Tu esi labs un dari labu, māci man Tavus likumus.
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
Pārgalvji izperē melus pret mani, bet es turu Tavas pavēles no visas sirds.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
Viņu sirds ir bieza kā tauki, bet es priecājos par Tavu bauslību.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
Labi man, ka esmu apbēdināts, lai mācos Tavus likumus.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
Tavas mutes bauslība man ir labāka nekā tūkstoši zelta un sudraba.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
Tavas rokas mani radījušas un taisījušas; dari mani gudru, ka es mācos Tavus baušļus.
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
Kas Tevi bīstas, mani uzlūko un priecājās; jo es gaidu uz Taviem vārdiem.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
Es zinu, Kungs, ka Tavas tiesas ir taisnas, un Tu mani esi pazemojis pēc Tavas uzticības.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
Lai jel Tava žēlastība man ir par iepriecināšanu, tā kā Tu Savam kalpam esi solījis.
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
Lai Tava žēlastība man notiek, ka es dzīvoju, jo Tava bauslība ir mans prieks.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
Lai top kaunā pārgalvji, kas mani ar meliem nospieduši; bet es pārdomāju Tavas pavēles.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
Lai pie manis griežas, kas Tevi bīstas, un kas pazīst Tavas liecības.
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
Lai mana sirds ir skaidra pie Taviem likumiem, ka netopu kaunā.
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
Manai dvēselei slāpst pēc Tavas pestīšanas; es ceru uz Taviem vārdiem.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"
Manas acis ilgojās pēc Tavām apsolīšanām, ka es saku: kad Tu mani iepriecināsi?
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
Jo es esmu kā ādas trauks dūmos; taču es neaizmirstu Tavus likumus.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
Cik tad Tavam kalpam dienu? Kad Tu turēsi sodu pār maniem vajātājiem?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
Pārgalvji man rok bedres, tie, kas neturas pēc Tavas bauslības.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
Visi Tavi baušļi ir patiesība; tie mani vajā ar meliem, - palīdzi man!
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
Tie mani gandrīz iznīcinājuši virs zemes, bet es neesmu atstājis Tavas pavēles.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
Atspirdzini mani pēc Tavas žēlastības, tad es sargāšu Tavas mutes liecību.
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
Kungs, Tavs vārds pastāv mūžīgi debesīs.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
Tava patiesība stāv līdz radu radiem. Tu zemi esi stiprinājis, ka tā stāv.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
Pēc Taviem likumiem tie vēl šodien stāv, jo viss Tev kalpo.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
Ja Tava bauslība nebūtu bijusi mans prieks, tad es jau sen būtu bojā gājis savās bēdās.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
Tavas pavēles es neaizmirsīšu ne mūžam, jo caur tām Tu mani esi atspirdzinājis.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
Tavs es esmu, atpestī mani; jo es meklēju Tavas pavēles.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
Bezdievīgie glūn uz mani, mani samaitāt, bet es lieku vērā Tavas liecības.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
Es esmu redzējis, ka ikvienam stiprumam ir gals, bet Tavs bauslis pastāv bez gala.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
Cik ļoti es mīlēju Tavu bauslību! To es pārdomāju ikdienas.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
Ar Saviem baušļiem Tu dari mani gudrāku pār maniem ienaidniekiem, jo tie (baušļi) ir mūžam pie manis.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
Es esmu vairāk izmācīts nekā visi mani mācītāji, jo es pārdomāju Tavas liecības.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
Es esmu prātīgāks nekā tie vecie, jo es turu Tavas pavēles.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
Es atrauju savu kāju no visiem blēžu ceļiem, ka es sargāju Tavu vārdu.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
Es neatkāpjos no Tavām tiesām, jo Tu mani māci.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
Cik saldi ir Tavi vārdi manai mutei, saldāki par medu manām lūpām!
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
Caur Tavām pavēlēm es topu prātīgs, tādēļ es ienīstu visus viltus ceļus.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
Tavs vārds ir manas kājas spīdeklis un gaišums uz maniem ceļiem.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
Es esmu zvērējis un to turēšu stipri, ka es sargāšu Tavas taisnības tiesas.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
Es esmu ļoti apbēdināts, Kungs, atspirdzini mani pēc Tava vārda.
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
Ak Kungs, lai Tev jel patīk manas mutes upuri, un māci man Tavas tiesas.
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
Mana dvēsele stāv vienmēr manā rokā, taču es neaizmirstu Tavu bauslību.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
Bezdievīgie man liek valgus, taču es nealojos no Tavām pavēlēm.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
Tavas liecības es turu par savu mantu mūžīgi, jo tās ir manas sirds līksmība.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
Es griežu savu sirdi, darīt Tavus likumus mūžīgi līdz pat galam.
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
Es ienīstu tos divprātīgos un mīlēju Tavu bauslību.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
Tu esi mans patvērums un manas priekšturamās bruņas; uz Tavu vārdu es gaidu.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
Atstājaties no manis, jūs ļauna darītāji, ka es varu turēt sava Dieva baušļus.
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
Uzturi mani pēc Tava Vārda, ka es dzīvoju, un lai es kaunā netopu savā cerībā.
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
Stiprini mani, ka topu vesels, tad es skatīšos uz Taviem likumiem vienmēr.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
Tu atmeti visus, kas no Taviem likumiem nomaldās; jo meli ir viņu viltus būšana.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
Tu atmeti visus bezdievīgos virs zemes kā sārņus, tādēļ es mīļoju Tavas liecības.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
Es tā bīstos no Tevis, ka šaušalas pāriet pār manām miesām, un man ir bail no Tavām sodībām.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
Es daru tiesu un taisnību; nenodod mani maniem varas darītājiem.
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
Aizstāvi Tu Savu kalpu uz labu, ka pārgalvji mani nepārvar.
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
Manas acis ilgojās pēc Tavas pestīšanas un pēc Tava taisnā vārda.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
Dari pēc Savas žēlastības Savam kalpam un māci man Tavus likumus.
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
Es esmu Tavs kalps; dari man gudru, ka es atzīstu Tavas liecības.
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
Laiks ir, ka Tas Kungs Savu darbu dara; tie lauzuši Tavu bauslību.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
Tādēļ es mīļoju Tavu bauslību vairāk nekā zeltu un šķīstu zeltu.
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
Tādēļ es turu visas pavēles par it taisnām; ikkatru viltus ceļu es ienīstu.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
Tavas liecības ir brīnišķas, tādēļ mana dvēsele tās tur.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
Kad Tavi Vārdi atveras, tad tie apgaismo un dara vientiesīgos gudrus.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
Savu muti es atdaru ilgodamies, jo Tavu baušļu man gribās.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
Griezies pie manis un esi man žēlīgs, kā Tu mēdzi darīt tiem, kas Tavu vārdu mīl.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
Stiprini manus soļus iekš Taviem vārdiem, un lai ļaunums nevalda pār mani.
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
Atpestī mani no cilvēku spaidiem, tad es turēšu Tavas pavēles.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
Apgaismo Savu vaigu pār Savu kalpu un māci man Tavus likumus.
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
Manas acis izraud asaru upes, tāpēc ka netur Tavu bauslību.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
Kungs, Tu esi taisns un Tavas tiesas ir taisnas.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
Taisnībā Tu esi piekodinājis un lielā patiesībā Savas liecības.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
Mans karstums mani gandrīz nomācis, tāpēc ka mani pretinieki aizmirst Tavus vārdus.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
Tavi Vārdi ir ļoti šķīsti, un Tavs kalps tos mīļo.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
Es esmu mazs un nievāts, bet Tavas pavēles es neaizmirstu.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Tava taisnība ir taisnība mūžīgi, un Tava bauslība ir patiesība.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
Bēdas un bailes man uzgājušas, bet Tavi baušļi ir mans prieks.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
Tavu liecību taisnība ir mūžīga; liec man to saprast, tad es dzīvošu.
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
Es saucu no visas sirds, paklausi mani, Kungs, tad es turēšu Tavus likumus.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
Es Tevi piesaucu, palīdzi man, ka turu Tavas liecības.
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
Es nāku ar mazu gaismiņu un kliedzu; uz Tavu Vārdu es ceru.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
Agri manas acis mostas, pārdomāt Tavus Vārdus.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
Klausi manu balsi pēc Tavas žēlastības; Kungs, atspirdzini mani pēc Tavām tiesām.
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
Kas dzenās pēc blēdības, tie laužās uz mani, tie atkāpjas tālu no Tavas bauslības.
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
Kungs, Tu esi tuvu, un visi Tavi baušļi ir patiesība.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
No iesākuma es zinu, ka Tu Savas liecības esi stiprinājis uz mūžību.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
Uzlūko manās bēdās un izglāb mani, jo Tavu bauslību es neaizmirstu.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
Iztiesā Tu manu tiesu un atpestī mani, atspirdzini mani pēc Taviem Vārdiem.
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
Pestīšana paliek tālu no bezdievīgiem, jo tie nemeklē Tavus likumus.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
Kungs, liela ir Tava apžēlošanās; atspirdzini mani pēc Tavām tiesām.
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
Daudz ir manu vajātāju un pretinieku; bet es neatkāpjos no Tavām liecībām.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
Es redzu pārkāpējus, un man sāp, ka tie netur Tavus Vārdus.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
Uzlūko, ka es Tavas pavēles mīļoju; ak Kungs, atspirdzini mani pēc Tavas žēlastības.
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
Tavs vārds visnotaļ ir patiesība, un visas Tavas taisnās tiesas paliek mūžīgi.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
Lieli kungi mani vajā bez vainas, bet mana sirds bīstas no Taviem Vārdiem.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
Es priecājos par Tavu Vārdu, kā kas dabūjis lielu laupījumu.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
Es ienīstu melus un turu tos par negantību; Tavu bauslību es mīļoju.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
Es Tevi teicu septiņkārt dienā par Tavām taisnām tiesām.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
Kas Tavu bauslību mīļo, tiem ir liels miers un tie nekur nepiedurās.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
Ak Kungs, es gaidu uz Tavu pestīšanu un daru pēc Taviem baušļiem.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
Mana dvēsele tur Tavas liecības, un es tās ļoti mīļoju,
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
Es pasargu Tavas pavēles un Tavas liecības, jo visi mani ceļi ir Tavā priekšā.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
Ak Kungs, lai mana saukšana nāk priekš Tava vaiga! Dari mani gudru pēc Tava Vārda!
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
Lai mana sirds lūgšana nāk priekš Tava vaiga! Izglāb mani pēc Tava Vārda!
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
Manas lūpas teiktin teiks Tavu slavu, kad tu man māci Tavus likumus.
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
Mana mēle dziedās no Taviem vārdiem, jo visi Tavi baušļi ir taisnība.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
Lai Tava roka man nāk palīgā, jo Tavas pavēles es esmu izredzējies.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
Kungs, man gribās Tavas pestīšanas, un Tava bauslība ir mans prieks.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
Lai dzīvo mana dvēsele, ka tā Tevi var teikt, un lai Tavas tiesas man palīdz.
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
Es maldos kā pazudusi avs, - meklē Savu kalpu, jo es neaizmirstu Tavas pavēles.
