Psaltaren 119
1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
Glückselig, die unsträflich leben und in des Herrn Gesetzen wandeln!
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
Glückselig sind, die seine Bräuche achten und ihn von ganzem Herzen suchen,
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
die nie ein Unrecht tun und die auf seinen Wegen wandeln!
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
Du selbst gibst Deine Vorschriften, daß man genau sie halte.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
Ach, wäre fest mein Wandel in der Befolgung Deiner Ordnungen!
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
Dann werde ich niemals zuschanden, beacht ich alle Deine Satzungen.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
Ich danke Dir von Herzensgrunde, wenn ich erlerne Deine so gerechten Weisungen.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
Genau beachten will ich Deine Vorschriften. Verlaß mich nicht dabei!
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
Wodurch erhält ein Jüngling seinen Wandel rein? Wenn er sich hält an Deine Worte.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
Von ganzem Herzen suche ich Dich auf. Entfremde mich nicht Deinen Satzungen!
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
In meinem Herzen berge ich Dein Wort, auf daß ich wider Dich nicht sündige.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
Gepriesen seist Du, Herr! Gewöhne mich an Deine Ordnungen!
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
Auswendig sag ich auf all Deine mündlichen Gebote.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
Ich freue mich des Weges hin zu Deinen Zeugnissen weit mehr als über irgendwelche Schätze.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
Was Du befiehlst, dem sinn ich nach und schaue hin auf Deine Pfade.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
Mit Deinen Ordnungen befasse ich mich gern, vergesse nicht Dein Wort.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
Gewähre Deinem Knechte, daß ich leben bleibe! Dann halte ich Dein Wort.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
Entschleiere mir das Auge, daß ich schaue, was wunderbar an Deiner Lehre!
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
Ein Fremdling bin ich in dem Lande. Verbirg mir nimmer Deine Satzungen!
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
In Sehnsucht meine Seele sich verzehrt nach Deinen Weisungen zu jeder Zeit.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
Du schiltst die Frechen. Verfluchst, die Deine Satzungen mißachten!
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
Wend Spott und Hohn von mir; denn Deine Zeugnisse, ich achte sie!
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
Ob Fürsten auch sich wider mich beraten, Dein Knecht beherzigt dennoch Deine Ordnungen.
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
Ja, Wonne sind mir Deine Zeugnisse, Wegweiser sind mir Deine Vorschriften.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
Am Staube klebe ich. Erhalte mich nach Deinem Wort am Leben!
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
Ich lege meine Wege dar, und Du erhörst mich. Gewöhne mich an Deine Satzungen!
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
Gib Einsicht mir ins Wesen Deiner Vorschriften! Dann will ich Deine Wunder überdenken.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
Vor Leid weint meine Seele. Richt mich nach Deinem Worte auf!
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
Halt fern von mir den Pfad der Untreue! Zu eigen gib mir Deine Lehre gnädiglich!
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
Den Weg der Treue wähle ich, befolge Deine Weisungen.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
Ich hänge fest an Deinen Zeugnissen. Herr, laß mich nicht zuschanden werden!
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
Ich laufe auf dem Wege Deiner Ordnungen; Du machst mir weit das Herz.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
Zeig mir den Weg zu Deinen Vorschriften, o Herr! Ich will ihn mit Bedacht einhalten.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
Gib Einsicht mir, daß ich befolge Deine Lehre und sie mit ganzem Herzen hüte!
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
Laß Deiner Satzung Pfad mich wallen! Denn Freude habe ich daran.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
Zu Deinen Bräuchen lenke hin mein Herz und nicht zur Eigenliebe!
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
Lenk meine Augen ab vom Schielen nach dem Eitlen! Auf Deinen Wegen laß mich Leben finden!
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
Bewähr an Deinem Knecht Dein Wort, das zu der Ehrfurcht vor Dir leiten soll!
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
Nimm meine Schmach hinweg, daß ich gezweifelt, ob Deine Weisungen auch heilsam seien!
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Nach Deinen Vorschriften verlangt es mich. In Deiner Liebe laß mich leben!
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
Herr! Deine Gnade komme über mich, Dein Heil nach Deinem Worte,
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
daß ich entgegne meinem Schmäher! Denn Deinem Wort vertraue ich.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
Versag nicht meinem Mund das rechte Wort! Auf Deine Weisung harr ich sehnsuchtsvoll.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
Stets will ich Deiner Lehre folgen, für immer und auf ewig,
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
nach ihr, der überreichen, wandeln. Nach Deinen Vorschriften verlangt es mich.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
Vor Königen selbst rede ich von Deinen Zeugnissen ohn alle Scheu.
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
Ich habe meine Lust an Deinen Satzungen; ich liebe sie.
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
Ich rege meine Hände eifervoll für Deine so geliebten Satzungen und sinne über Deine Ordnungen.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
Gedenke Deinem Diener jenes Wort, auf das Du mich fest hoffen lässest!
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
Dies ist mein Trost in meinem Leid, daß Lebensmut Dein Wort mir gibt.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
So sehr Vermessene meiner spotten, ich weiche nicht von Deiner Lehre.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
An Deine Weisungen, die alten, denke ich und fühle mich getröstet, Herr.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
Der Frevler wegen packt mich Zornesglut, die Deine Lehre schnöd verlassen.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
Zu Lobesliedern sind mir Deine Ordnungen geworden im Haus, wo ich als Fremdling weile.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
Ich denke, Herr, an Deinen Namen in der Nacht, an Deine Lehre selbst in mitternächtiger Stunde.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
Zum Grundsatz ward mir dies, weil ich um Deine Vorschriften mich kümmere:
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
"Mein Alles ist der Herr", das deut ich so: Ich muß die Worte Dein beachten.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
Von ganzem Herzen werbe ich um Deine Huld. Sei gnädig mir nach Deinem Wort!
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
Ich überlege meine Wege und lenke meine Füß hin zu Deinen Zeugnissen.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
Ich eile, säume nicht, zu halten Deine Satzungen.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
Der Frevler Stricke wollen mich umfangen; doch ich vergesse nimmer Deine Lehre.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
Um Mitternacht erhebe ich mich schon und danke Dir für Deine Weisungen, die so gerecht,
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
im Wetteifer mit allen, die Dich fürchten, die Deine Vorschriften befolgen.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
Voll Deiner Gnade ist die Erde, Herr. Gewöhne mich an Deine Satzungen!
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
Du tust an Deinem Knechte Gutes, nach Deinem Worte, Herr.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
So lehre mich heilsame Sitte und Erkenntnis! Denn Deinen Satzungen vertraue ich.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
Bevor ich leiden mußte, irrte ich; nun aber halte ich Dein Wort.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
Du bist so gut und handelst gut. Gewöhne mich an Deine Satzungen!
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
Mir dichten Freche Falsches an; ich aber halte Deine Vorschriften aus ganzem Herzen.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
Ihr Herz ist stumpf wie Fett; doch ich ergötze mich an Deiner Lehre.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
Mir war es heilsam, daß ich litt, damit ich mich an Deine Ordnungen gewöhnte.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
Dein mündliches Gesetz gilt mir weit mehr als tausend Stücke Gold und Silber.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
Von Deiner Hand bin ich geschaffen und gebildet. Verleih mir Einsicht, daß ich mich an Deine Satzungen gewöhne!
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
Mit Freuden sehen, die Dich fürchten, daß ich mich auf Dein Wort verlasse.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
Ich weiß es, Herr: Gerecht sind Deine Weisungen; in bester Absicht hast Du mich gezüchtigt.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
Zum Troste sei mir Deine Huld, wie Deinem Knechte Du verheißen
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
Laß Dein Erbarmen mich erquicken! Denn Deine Lehre ist mir Lust.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
Schmach über diese Frechen, weil grundlos sie zu Unrecht mich bezichtigen! Ich sinne über Deine Vorschriften.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
Sie mögen sich durch mich in solche wandeln, die fürchten Dich und schätzen lernen Deine Zeugnisse!
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
Unfehlbar sei mein Herz in Deinen Ordnungen, damit ich nicht erröten muß!
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
Nach Deinem Heile schmachtet meine Seele, ich harre Deines Wortes.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"
Nach Deinem Worte schmachten meine Augen: "Wann bringt's mir Trost?"
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
Bin ich auch wie ein Schlauch im Rauche, vergesse ich doch niemals Deine Ordnungen.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
Wieviel sind noch der Tage Deines Knechtes? Wann richtest Du, die mich verfolgen?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
Mir graben Freche Gruben in dem, was Deiner Lehre nicht entspricht.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
Was Du befiehlst, ist lautre Wahrheit; grundlos verfolgt man mich. Komm mir zu Hilfe!
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
Beinah vertilgten sie mich von der Erde; doch laß ich nicht von Deinen Vorschriften.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
Nach Deiner Huld erhalte mich am Leben, daß Deines Mundes Lehre ich befolge!
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
Dein Wort ist für die Ewigkeiten, Herr; dem Himmel gleich, so steht es fest gegründet.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
Durch alle Zeiten währet Deine Treue, wie Du die Erde für die Dauer hast gegründet.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
Für Deine Winke steht sie heut bereit; denn alles ist Dir untertan.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
Wenn Deine Lehre mir nicht Wonne wäre, vergangen wäre ich in meinem Leid.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
Nie will ich Deine Vorschriften vergessen; denn Du verleihst mir dadurch Lebenskraft.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
Dein bin ich. Steh mir bei! Denn ich durchforsche Deine Vorschriften.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
Mir lauern Frevler auf, mich umzubringen; doch ich vertiefe mich in Deine Zeugnisse.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
Bei allem anderen, was enden soll, ersehe ich ein Ende; doch Dein Gebot ist übergroß.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
Wie lieb ich Deine Lehre! Sie ist mein täglich Sinnen.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
Mich macht weit klüger Deine Satzung, als meine Feinde sind; denn ich besitze sie für immer.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
Verständiger noch werde ich als alle meine Lehrer; denn Deine Zeugnisse sind all mein Sinnen.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
An Einsicht übertreff ich Greise; denn ich beachte Deine Satzungen.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
Ich wehre meinem Fuße jeden bösen Weg, auf daß ich Deines Wortes pflege.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
Ich weiche nicht von deinen Weisungen; denn Du belehrest mich.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
Wie süß sind meinem Gaumen Deine Worte, weit süßer meinem Mund als Honigseim!
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
Verständig werde ich durch Deine Vorschriften; drum hasse ich auch jeden falschen Pfad.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
Dein Wort ist meines Fußes Leuchte, ein Licht auf meinem Pfade.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
Ich hab's mir eidlich vorgenommen, was Du gerecht befohlen, auch zu halten.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
Ich bin gar tief gebeugt. Nach Deinem Worte, Herr, belebe mich!
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
Laß, Herr, Dir meines Mundes Übungen gefallen! Gewöhne mich an Deine Weisungen!
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
Mein Leben ist beständig in Gefahr; doch ich vergesse Deine Lehre nicht.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
Mir legen Frevler Schlingen; ich irre nimmer ab von Deinen Vorschriften. -
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
Ein ewig Erbgut sind mir Deine Zeugnisse; ja, Herzenswonne sind sie mir.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
Ich neige hin mein Herz, zu tun, was Du befiehlst, für immer auf das eifrigste.
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
Ich hasse Zweifler; doch Deine Lehre liebe ich.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
Mein Schirm und Schild bist Du; ich harre Deines Wortes.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
Hinweg von mir, ihr Übeltäter! Ich will ja meines Gottes Satzungen befolgen.
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
Nach Deinem Worte stärke mich, auf daß ich lebe! Beschäme mich in meiner Hoffnung nicht!
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
Halt Du mich fest, daß ich gerettet werde! Ich schaue stets nach Deinen Ordnungen.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
Die sich vergehn an Deinen Ordnungen, die wirfst Du weg; denn Trug ist all ihr Sinnen.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
Die Frevler all auf Erden achtest Du wie Schlacken; drum liebe ich auch Deine Zeugnisse.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
Aus Furcht vor Dir erschaudert mir die Haut; Ich fürchte mich vor Deinen Strafgerichten.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
Das Rechte tu ich und das Gute. Gib meinen Drängern mich nicht preis!
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
Vertritt zu seinem Besten Deinen Knecht, daß nicht die Stolzen mir Gewalt antun!
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
Nach Deiner Hilfe schmachten meine Augen, nach Deiner Heilsverheißung.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
Verfahr mit Deinem Knecht nach Deiner Huld! Gewöhne mich an Deine Ordnungen!
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
Dein Knecht bin ich. Belehre mich, auf daß ich Deine Bräuche wohl verstehe!
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
's ist Zeit, sich für den Herrn zu regen; sie wollen Dein Gesetz abschaffen.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
Drum liebe ich auch Deine Satzungen viel mehr als Gold, als selbst das feinste Gold.
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
Drum habe ich all Deine Vorschriften mir auserwählt; ich hasse jeden falschen Weg.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
Geheimnisvoll sind Deine Zeugnisse drum achtet ihrer meine Seele.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
Dein Wort erschließen spendet Licht; es macht die Einfalt klug.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
Begierig öffne ich den Mund; denn mich verlangt nach Deinen Satzungen.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
Wend Dich zu mir und sei mir gnädig, wie's Rechtens ist für die, die Deinen Namen lieben!
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
In Deinem Wort mach meine Schritte fest! Laß nicht das Böse herrschen über mich!
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
Von Menschendruck befreie mich, damit ich Deine Vorschriften befolge!
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
Laß Deinem Knecht Dein Antlitz leuchten! Gewöhne mich an Deine Ordnungen!
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
Aus meinen Augen strömen Wasserbäche für die, die Deine Lehre nicht befolgen.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
Gerecht bist Du, o Herr, und Deine Weisungen sind recht.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
Ganz recht sind Deine Bräuche, die Du bestimmst, und lauter Wahrheit.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
Mein Eifer zehrt mich auf, daß meine Gegner Deine Worte so vergessen.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
Dein Wort ist rein geläutert; Dein Knecht hat's lieb.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
Gering, verachtet bin ich zwar; doch ich vergesse nimmer Deine Vorschriften.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Dein Recht bleibt ewig Recht; Wahrheit ist Deine Lehre.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
Mich treffen Not und Angst; doch Wonne sind mir Deine Satzungen.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
Allzeit sind Deine Bräuche richtig. Gib Einsicht mir, daß ich am Leben bleibe!
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
Von ganzem Herzen rufe ich: "Herr, höre mich! Ich möchte Deine Ordnungen befolgen!"
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
"Hilf mir!" so rufe ich zu Dir. "Ich möchte Deine Zeugnisse beachten."
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
Zur Zeit der Dämmerung erheb ich mich und flehe; ich harre Deines Wortes.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
Bevor der Morgen graut, sind meine Augen wach, Dein Wort zu überdenken.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
Nach Deiner Huld erhöre mein Gebet! Wie's Deine Art ist, laß mich leben!
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
Die nach dem Laster jagen, kommen diesem immer näher und Deiner Lehre immer ferner.
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
Jedoch auch Du bist nahe, Herr; all Deine Satzungen sind Wahrheit.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
Von Urzeit her, so weiß ich es von Deinen Zeugnissen, Du hast sie eingesetzt für immer.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
Sieh her auf meine Not und rette mich! Ich habe Deine Lehre nicht vergessen.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
Zu meiner Rettung führe meine Sache! Nach Deinem Worte laß mich leben!
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
Den Frevlern ferne ist das Heil, weil sie nach Deinen Ordnungen nichts fragen.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
Gar groß ist Dein Erbarmen, Herr. Laß mich, wie's Deine Art ist, leben!
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
Obschon mich viele drängen und verfolgen, so weiche ich doch nicht von Deinen Zeugnissen.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
Erblick ich Treulose, streit ich mit ihnen, dieweil Dein Wort sie nicht beachten.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
Wie gerne hab ich Deine Vorschriften! Erhalte mich nach Deiner Huld am Leben, Herr!
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
Beständigkeit ist Deines Wortes Eigenart; für immer gelten Deine so gerechten Weisungen.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
Von Fürsten werd ich ohne Grund verfolgt; doch nur vor Deinem Worte bebt mein Herz.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
Ich freue mich ob Deines Wortes, wie der, so reiche Beute findet.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
Mit großem Abscheu hasse ich die Falschheit; nur Deine Lehre liebe ich.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
Ich preise Dich des Tages siebenmal für Deine so gerechten Weisungen.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
Die Deine Lehre lieben, ernten reichen Frieden; für sie gibt's keinen Anstoß mehr.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
Ich harre Deines Heiles, Herr, und Deine Satzungen befolge ich.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
Auf Deine Zeugnisse hat meine Seele acht und liebt sie über alle Maßen.
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
Ich achte Deine Vorschriften und Bräuche; all meine Wege liegen ja vor Dir.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
Laß vor Dich kommen, Herr, mein Flehen! Nach Deinem Worte gib mir Einsicht!
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
Mein Flehen komme vor Dein Angesicht! Errette mich nach Deinem Wort!
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
Ein Loblied ström von meinen Lippen, gewöhnst Du mich an Deine Ordnungen!
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
Dein Wort besinge meine Zunge! Denn alle Deine Satzungen sind Recht.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
Zum Beistand reiche mir die Hand! Denn Deine Vorschriften hab ich erwählt.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
Nach Deinem Heil verlangt's mich, Herr, und Wonne ist mir Deine Lehre.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
So möge leben meine Seele und Dich preisen, und dazu mögen mir verhelfen Deine Weisungen!
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
Wie ein verloren Schäflein irre ich umher. Such Deinen Knecht! Denn ich vergesse niemals Deine Satzungen.
