Psaltaren 119
1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
Alleluia. Blessid ben men with out wem in the weie; that gon in the lawe of the Lord.
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
Blessid ben thei, that seken hise witnessingis; seken him in al the herte.
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
For thei that worchen wickidnesse; yeden not in hise weies.
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
Thou hast comaundid; that thin heestis be kept greetly.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
I wolde that my weies be dressid; to kepe thi iustifiyngis.
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
Thanne Y schal not be schent; whanne Y schal biholde perfitli in alle thin heestis.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
I schal knouleche to thee in the dressing of herte; in that that Y lernyde the domes of thi riytfulnesse.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
I schal kepe thi iustifiyngis; forsake thou not me on ech side.
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
In what thing amendith a yong waxinge man his weie? in keping thi wordis.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
In al myn herte Y souyte thee; putte thou me not awei fro thin heestis.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
In myn herte Y hidde thi spechis; that Y do not synne ayens thee.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
Lord, thou art blessid; teche thou me thi iustifiyngis.
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
In my lippis Y haue pronounsid; alle the domes of thi mouth.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
I delitide in the weie of thi witnessingis; as in alle richessis.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
I schal be ocupied in thin heestis; and Y schal biholde thi weies.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
I schal bithenke in thi iustifiyngis; Y schal not foryete thi wordis.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
Yelde to thi seruaunt; quiken thou me, and Y schal kepe thi wordis.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
Liytne thou myn iyen; and Y schal biholde the merueils of thi lawe.
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
I am a comeling in erthe; hide thou not thin heestis fro me.
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
Mi soule coueitide to desire thi iustifiyngis; in al tyme.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
Thou blamedist the proude; thei ben cursid, that bowen awei fro thin heestis.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
Do thou awei `fro me schenschipe and dispising; for Y souyte thi witnessingis.
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
For whi princis saten, and spaken ayens me; but thi seruaunt was exercisid in thi iustifiyngis.
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
For whi and thi witnessyngis is my thenkyng; and my counsel is thi iustifiyngis.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
Mi soule cleuede to the pawment; quykine thou me bi thi word.
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
I telde out my weies, and thou herdist me; teche thou me thi iustifiyngis.
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
Lerne thou me the weie of thi iustifiyngis; and Y schal be exercisid in thi merueils.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
Mi soule nappide for anoye; conferme thou me in thi wordis.
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
Remoue thou fro me the weie of wickidnesse; and in thi lawe haue thou merci on me.
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
I chees the weie of treuthe; Y foryat not thi domes.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
Lord, Y cleuede to thi witnessyngis; nyle thou schende me.
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
I ran the weie of thi comaundementis; whanne thou alargidist myn herte.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
Lord, sette thou to me a lawe, the weie of thi iustifiyngis; and Y schal seke it euere.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
Yyue thou vndurstonding to me, and Y schal seke thi lawe; and Y schal kepe it in al myn herte.
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
Lede me forth in the path of thin heestis; for Y wolde it.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
`Bowe thou myn herte in to thi witnessingus; and not in to aueryce.
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
Turne thou awei myn iyen, that `tho seen not vanyte; quykene thou me in thi weie.
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
Ordeyne thi speche to thi seruaunt; in thi drede.
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
Kitte awey my schenschip, which Y supposide; for thi domes ben myrie.
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Lo! Y coueitide thi comaundementis; quikene thou me in thin equite.
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
And, Lord, thi merci come on me; thin heelthe come bi thi speche.
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
And Y schal answere a word to men seiynge schenschipe to me; for Y hopide in thi wordis.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
And take thou not awei fro my mouth the word of treuthe outerli; for Y hopide aboue in thi domes.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
And Y schal kepe thi lawe euere; in to the world, and in to the world of world.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
And Y yede in largenesse; for Y souyte thi comaundementis.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
And Y spak of thi witnessyngis in the siyt of kingis; and Y was not schent.
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
And Y bithouyte in thin heestis; whiche Y louede.
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
And Y reiside myn hondis to thi comaundementis, whiche Y louede; and Y schal be excercisid in thi iustifiyngis.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
Lord, haue thou mynde on thi word to thi seruaunt; in which word thou hast youe hope to me.
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
This coumfortide me in my lownesse; for thi word quikenede me.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
Proude men diden wickidli bi alle thingis; but Y bowide not awei fro thi lawe.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
Lord, Y was myndeful on thi domes fro the world; and Y was coumfortid.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
Failing helde me; for synneris forsakinge thi lawe.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
Thi iustifiyngis weren delitable to me to be sungun; in the place of my pilgrimage.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
Lord, Y hadde mynde of thi name bi niyt; and Y kepte thi lawe.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
This thing was maad to me; for Y souyte thi iustifiyngis.
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
Lord, my part; Y seide to kepe thi lawe.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
I bisouyte thi face in al myn herte; haue thou merci on me bi thi speche.
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
I bithouyte my weies; and Y turnede my feet in to thi witnessyngis.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
I am redi, and Y am not disturblid; to kepe thi comaundementis.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
The coordis of synneris han biclippid me; and Y haue not foryete thi lawe.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
At mydnyyt Y roos to knouleche to thee; on the domes of thi iustifiyngis.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
I am parcener of alle that dreden thee; and kepen thin heestis.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
Lord, the erthe is ful of thi merci; teche thou me thi iustifiyngis.
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
Lord, thou hast do goodnesse with thi seruaunt; bi thi word.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
Teche thou me goodnesse, and loore, and kunnyng; for Y bileuede to thin heestis.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
Bifor that Y was maad meke, Y trespasside; therfor Y kepte thi speche.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
Thou art good; and in thi goodnesse teche thou me thi iustifiyngis.
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
The wickidnesse of hem that ben proude, is multiplied on me; but in al myn herte Y schal seke thin heestis.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
The herte of hem is cruddid as mylk; but Y bithouyte thi lawe.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
It is good to me, that thou hast maad me meke; that Y lerne thi iustifiyngis.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
The lawe of thi mouth is betere to me; than thousyndis of gold and of siluer.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
Thin hondis maden me, and fourmeden me; yyue thou vndurstondyng to me, that Y lerne thin heestis.
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
Thei that dreden thee schulen se me, and schulen be glad; for Y hopide more on thi wordis.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
Lord, Y knewe, that thi domes ben equite; and in thi treuth thou hast maad me meke.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
Thi merci be maad, that it coumforte me; bi thi speche to thi seruaunt.
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
Thi merciful doyngis come to me, and Y schal lyue; for thi lawe is my thenkyng.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
Thei that ben proude be schent, for vniustli thei diden wickidnesse ayens me; but Y schal be exercisid in thin heestis.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
Thei that dreden thee be turned to me; and thei that knowen thi witnessyngis.
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
Myn herte be maad vnwemmed in thi iustifiyngis; that Y be not schent.
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
Mi soule failide in to thin helthe; and Y hopide more on thi word.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"
Myn iyen failiden in to thi speche; seiynge, Whanne schalt thou coumforte me?
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
For Y am maad as a bowge in frost; Y haue not foryete thi iustifiyngis.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
Hou many ben the daies of thi seruaunt; whanne thou schalt make doom of hem that pursuen me?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
Wickid men telden to me ianglyngis; but not as thi lawe.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
Alle thi comaundementis ben treuthe; wickid men han pursued me, helpe thou me.
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
Almeest thei endiden me in erthe; but I forsook not thi comaundementis.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
Bi thi mersi quikene thou me; and Y schal kepe the witnessingis of thi mouth.
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
Lord, thi word dwellith in heuene; with outen ende.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
Thi treuthe dwellith in generacioun, and in to generacioun; thou hast foundid the erthe, and it dwellith.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
The dai lastith contynueli bi thi ordynaunce; for alle thingis seruen to thee.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
No but that thi lawe was my thenking; thanne perauenture Y hadde perischid in my lownesse.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
With outen ende Y schal not foryete thi iustifiyngis; for in tho thou hast quikened me.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
I am thin, make thou me saaf; for Y haue souyt thi iustifiyngis.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
Synneris aboden me, for to leese me; Y vndurstood thi witnessingis.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
I siy the ende of al ende; thi comaundement is ful large.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
Lord, hou louede Y thi lawe; al dai it is my thenking.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
Aboue myn enemyes thou madist me prudent bi thi comaundement; for it is to me with outen ende.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
I vndurstood aboue alle men techinge me; for thi witnessingis is my thenking.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
I vndirstood aboue eelde men; for Y souyte thi comaundementis.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
I forbeed my feet fro al euel weie; that Y kepe thi wordis.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
I bowide not fro thi domes; for thou hast set lawe to me.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
Thi spechis ben ful swete to my cheekis; aboue hony to my mouth.
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
I vnderstood of thin heestis; therfor Y hatide al the weie of wickidnesse.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
Thi word is a lanterne to my feet; and liyt to my pathis.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
I swoor, and purposide stidefastli; to kepe the domes of thi riytfulnesse.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
I am maad low bi alle thingis; Lord, quykene thou me bi thi word.
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
Lord, make thou wel plesinge the wilful thingis of my mouth; and teche thou me thi domes.
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
Mi soule is euere in myn hondis; and Y foryat not thi lawe.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
Synneris settiden a snare to me; and Y erride not fro thi comaundementis.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
I purchasside thi witnessyngis bi eritage with outen ende; for tho ben the ful ioiyng of myn herte.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
I bowide myn herte to do thi iustifiyngis with outen ende; for reward.
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
I hatide wickid men; and Y louede thi lawe.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
Thou art myn helpere, and my `taker vp; and Y hopide more on thi word.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
Ye wickide men, bowe awei fro me; and Y schal seke the comaundementis of my God.
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
Vp take thou me bi thi word, and Y schal lyue; and schende thou not me fro myn abydyng.
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
Helpe thou me, and Y schal be saaf; and Y schal bithenke euere in thi iustifiyngis.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
Thou hast forsake alle men goynge awey fro thi domes; for the thouyt of hem is vniust.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
I arettide alle the synneris of erthe brekeris of the lawe; therfor Y louede thi witnessyngis.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
Naile thou my fleischis with thi drede; for Y dredde of thi domes.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
I dide doom and riytwisnesse; bitake thou not me to hem that falsli chalengen me.
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
Take vp thi seruaunt in to goodnesse; thei that ben proude chalenge not me.
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
Myn iyen failiden in to thin helthe; and in to the speche of thi riytfulnesse.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
Do thou with thi seruaunt bi thi merci; and teche thou me thi iustifiyngis.
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
I am thi seruaunt, yyue thou vndurstondyng to me; that Y kunne thi witnessingis.
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
Lord, it is tyme to do; thei han distried thi lawe.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
Therfor Y louede thi comaundementis; more than gold and topazion.
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
Therfor Y was dressid to alle thin heestis; Y hatide al wickid weie.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
Lord, thi witnessingis ben wondirful; therfor my soule souyte tho.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
Declaring of thi wordis liytneth; and yyueth vnderstonding to meke men.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
I openede my mouth, and drouy the spirit; for Y desiride thi comaundementis.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
Biholde thou on me, and haue merci on me; bi the dom of hem that louen thi name.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
Dresse thou my goyingis bi thi speche; that al vnriytfulnesse haue not lordschip on me.
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
Ayeyn bie thou me fro the false chalengis of men; that Y kepe thin heestis.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
Liytne thi face on thi seruaunt; and teche thou me thi iustifiyngis.
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
Myn iyen ledden forth the outgoynges of watris; for thei kepten not thi lawe.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
Lord, thou art iust; and thi dom is riytful.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
Thou hast comaundid riytfulnesse, thi witnessingis; and thi treuthe greetli to be kept.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
Mi feruent loue made me to be meltid; for myn enemys foryaten thi wordis.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
Thi speche is greetli enflawmed; and thi seruaunt louede it.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
I am yong, and dispisid; Y foryat not thi iustifiyngis.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Lord, thi riytfulnesse is riytfulnesse with outen ende; and thi lawe is treuthe.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
Tribulacioun and angwische founden me; thin heestis is my thenking.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
Thi witnessyngis is equite with outen ende; yyue thou vndirstondyng to me, and Y schal lyue.
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
I criede in al myn herte, Lord, here thou me; and Y schal seke thi iustifiyngis.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
I criede to thee, make thou me saaf; that Y kepe thi comaundementis.
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
I bifor cam in ripenesse, and Y criede; Y hopide aboue on thi wordis.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
Myn iyen bifor camen to thee ful eerli; that Y schulde bithenke thi speches.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
Lord, here thou my vois bi thi merci; and quykene thou me bi thi doom.
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
Thei that pursuen me neiyden to wickidnesse; forsothe thei ben maad fer fro thi lawe.
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
Lord, thou art nyy; and alle thi weies ben treuthe.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
In the bigynnyng Y knewe of thi witnessingis; for thou hast foundid tho with outen ende.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
Se thou my mekenesse, and delyuere thou me; for Y foryat not thi lawe.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
Deme thou my dom, and ayenbie thou me; quikene thou me for thi speche.
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
Heelthe is fer fro synners; for thei souyten not thi iustifiyngis.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
Lord, thi mercies ben manye; quykene thou me bi thi dom.
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
Thei ben manye that pursuen me, and doen tribulacioun to me; Y bowide not awei fro thi witnessingis.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
I siy brekers of the lawe, and Y was meltid; for thei kepten not thi spechis.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
Lord, se thou, for Y louede thi comaundementis; quikene thou me in thi merci.
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
The bigynnyng of thi wordis is treuthe; alle the domes of thi riytwisnesse ben withouten ende.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
Princes pursueden me with outen cause; and my herte dredde of thi wordis.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
I schal be glad on thi spechis; as he that fyndith many spuylis.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
I hatide and wlatide wickidnesse; forsothe Y louede thi lawe.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
I seide heriyngis to thee seuene sithis in the dai; on the domes of thi riytfulnesse.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
Miche pees is to hem that louen thi lawe; and no sclaundir is to hem.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
Lord, Y abood thin heelthe; and Y louede thin heestis.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
Mi soule kepte thi witnessyngis; and louede tho greetli.
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
I kepte thi `comaundementis, and thi witnessingis; for alle my weies ben in thi siyt.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
Lord, my biseching come niy in thi siyt; bi thi speche yyue thou vndurstonding to me.
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
Myn axing entre in thi siyt; bi thi speche delyuere thou me.
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
Mi lippis schulen telle out an ympne; whanne thou hast tauyte me thi iustifiyngis.
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
Mi tunge schal pronounce thi speche; for whi alle thi comaundementis ben equite.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
Thin hond be maad, that it saue me; for Y haue chose thin heestis.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
Lord, Y coueitide thin heelthe; and thi lawe is my thenking.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
Mi soule schal lyue, and schal herie thee; and thi domes schulen helpe me.
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
I erride as a scheep that perischide; Lord, seke thi seruaunt, for Y foryat not thi comaundementis.
