Psaltaren 119
1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
Salige de, hvis Vandel er fuldkommen, de, som vandrer i HERRENS Lov.
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
Salige de, der agter paa hans Vidnesbyrd, søger ham af hele deres Hjerte,
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
de, som ikke gør Uret, men vandrer paa hans Veje.
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
Du har givet dine Befalinger, for at de nøje skal holdes.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
O, maatte jeg vandre med faste Skridt, saa jeg holder dine Vedtægter!
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
Da skulde jeg ikke blive til Skamme, thi jeg saa hen til alle dine Bud.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
Jeg vil takke dig af oprigtigt Hjerte, naar jeg lærer din Retfærds Lovbud.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
Jeg vil holde dine Vedtægter, svigt mig dog ikke helt!
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
Hvorledes holder en ung sin Vej ren? Ved at holde sig efter dit Ord.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
Af hele mit Hjerte søger jeg dig, lad mig ikke fare vild fra dine Bud!
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
Jeg gemmer dit Ord i mit Hjerte for ikke at synde imod dig.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
Lovet være du, HERRE, lær mig dine Vedtægter!
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
Jeg kundgør med mine Læber alle din Munds Lovbud.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
Jeg glæder mig over dine Vidnesbyrds Vej, som var det al Verdens Rigdom.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
Jeg vil grunde paa dine Befalinger og se til dine Stier.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
I dine Vedtægter har jeg min Lyst, jeg glemmer ikke dit Ord.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
Und din Tjener at leve, at jeg kan holde dit Ord.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
Oplad mine Øjne, at jeg maa skue de underfulde Ting i din Lov.
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
Fremmed er jeg paa Jorden, skjul ikke dine Bud for mig!
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
Altid hentæres min Sjæl af Længsel efter dine Lovbud.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
Du truer de frække; forbandede er de, der viger fra dine Bud.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
Vælt Haan og Ringeagt fra mig, thi jeg agter paa dine Vidnesbyrd.
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
Om Fyrster oplægger Raad imod mig, grunder din Tjener paa dine Vedtægter.
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
Ja, dine Vidnesbyrd er min Lyst, det er dem, der giver mig Raad.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
I Støvet ligger min Sjæl, hold mig i Live efter dit Ord!
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
Mine Veje lagde jeg frem, og du bønhørte mig, dine Vedtægter lære du mig.
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
Lad mig fatte dine Befalingers Vej og grunde paa dine Undere.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
Af Kummer græder min Sjæl, oprejs mig efter dit Ord!
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
Lad Løgnens Vej være langt fra mig og skænk mig i Naade din Lov!
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
Troskabs Vej har jeg valgt, dine Lovbud attraar jeg.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
Jeg hænger ved dine Vidnesbyrd, lad mig ikke beskæmmes, HERRE!
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
Jeg vil løbe dine Buds Vej, thi du giver mit Hjerte at aande frit.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
Lær mig, HERRE, dine Vedtægters Vej, saa jeg agter derpaa til Enden.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
Giv mig Kløgt, saa jeg agter paa din Lov og holder den af hele mit Hjerte.
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
Før mig ad dine Buds Sti, thi jeg har Lyst til dem.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
Bøj mit Hjerte til dine Vidnesbyrd og ej til uredelig Vinding.
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
Vend mine Øjne bort fra Tant, hold mig i Live ved dit Ord!
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
Stadfæst for din Tjener dit Ord, saa jeg lærer at frygte dig.
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
Hold borte fra mig den Skændsel, jeg frygter, thi dine Lovbud er gode.
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Se, dine Befalinger længes jeg efter, hold mig i Live ved din Retfærd!
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
Lad din Miskundhed komme over mig, HERRE, din Frelse efter dit Ord,
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
saa jeg har Svar til dem, der spotter mig, thi jeg stoler paa dit Ord.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
Tag ikke ganske Sandheds Ord fra min Mund, thi jeg bier paa dine Lovbud.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
Jeg vil stadig holde din Lov, ja evigt og altid;
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
jeg vil vandre i aabent Land, thi dine Befalinger ligger mig paa Sinde.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
Jeg vil tale om dine Vidnesbyrd for Konger uden at blues;
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
jeg vil fryde mig over dine Bud, som jeg højligen elsker;
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
jeg vil udrække Hænderne mod dine Bud og grunde paa dine Vedtægter.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
Kom Ordet til din Tjener i Hu, fordi du har ladet mig haabe.
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
Det er min Trøst i Nød, at dit Ord har holdt mig i Live.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
De frække haaned mig saare, dog veg jeg ej fra din Lov.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
Dine Lovbud fra fordum, HERRE, kom jeg i Hu og fandt Trøst.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
Harme greb mig over de gudløse, dem, der slipper din Lov.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
Dine Vedtægter blev mig til Sange i min Udlændigheds Hus.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
Om Natten kom jeg dit Navn i Hu, HERRE, jeg holdt din Lov.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
Det blev min lykkelige Lod: at agte paa dine Befalinger.
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
Min Del er HERREN, jeg satte mig for at holde dine Ord.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
Jeg bønfaldt dig af hele mit Hjerte, vær mig naadig efter dit Ord!
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
Jeg overtænkte mine Veje og styred min Fod tilbage til dine Vidnesbyrd.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
Jeg hasted og tøved ikke med at holde dine Bud.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
De gudløses Snarer omgav mig, men jeg glemte ikke din Lov.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
Jeg staar op ved Midnat og takker dig for dine retfærdige Lovbud.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
Jeg er Fælle med alle, der frygter dig og holder dine Befalinger.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
Jorden er fuld af din Miskundhed, HERRE, lær mig dine Vedtægter!
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
Du gjorde vel mod din Tjener, HERRE, efter dit Ord.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
Giv mig Forstand og indsigt, thi jeg tror paa dine Bud.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
Før jeg blev ydmyget, for jeg vild, nu holder jeg dit Ord.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
God er du og gør godt, lær mig dine Vedtægter!
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
De frække tilsøler mig med Løgn, men paa dine Bud tager jeg hjerteligt Vare.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
Deres Hjerte er dorskt som Fedt, jeg har min Lyst i din Lov.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
Det var godt, at jeg blev ydmyget, saa jeg kunde lære dine Vedtægter.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
Din Munds Lov er mig mere værd end Guld og Sølv i Dynger.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
Dine Hænder skabte og dannede mig, giv mig Indsigt, saa jeg kan lære dine Bud!
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
De, der frygter dig, ser mig og glædes, thi jeg bier paa dit Ord.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
HERRE, jeg ved, at dine Bud er retfærdige, i Trofasthed har du ydmyget mig.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
Lad din Miskundhed være min Trøst efter dit Ord til din Tjener!
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
Din Barmhjertighed finde mig, at jeg maa leve, thi din Lov er min Lyst.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
Lad de frække beskæmmes, thi de gør mig skammelig Uret, jeg grunder paa dine Befalinger.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
Lad dem, der frygter dig, vende sig til mig, de, der kender dine Vidnesbyrd.
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
Lad mit Hjerte være fuldkomment i dine Vedtægter, at jeg ikke skal blive til Skamme.
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
Efter din Frelse længes min Sjæl, jeg bier paa dit Ord.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"
Mine Øjne længes efter dit Ord og siger: »Hvornaar mon du trøster mig?«
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
Thi jeg er som en Lædersæk i Røg, men dine Vedtægter glemte jeg ikke.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
Hvor langt er vel din Tjeners Liv? Naar vil du dømme dem, der forfølger mig?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
De frække grov mig Grave, de, som ej følger din Lov.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
Alle dine Bud er trofaste, med Løgn forfølger man mig, o hjælp mig!
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
De har næsten tilintetgjort mig paa Jorden, men dine Befalinger slipper jeg ikke.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
Hold mig i Live efter din Miskundhed, at jeg kan holde din Munds Vidnesbyrd.
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
HERRE, dit Ord er evigt, staar fast i Himlen.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
Din Trofasthed varer fra Slægt til Slægt, du grundfæsted Jorden, og den staar fast.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
Dine Lovbud staar fast, de holder dine Tjenere oppe.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
Havde din Lov ej været min Lyst, da var jeg omkommet i min Elende.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
Aldrig i Evighed glemmer jeg dine Befalinger, thi ved dem holdt du mig i Live.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
Din er jeg, frels mig, thi dine Befalinger ligger mig paa Sinde.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
De gudløse lurer paa at lægge mig øde, dine Vidnesbyrd mærker jeg mig.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
For alting saa jeg en Grænse, men saare vidt rækker dit Bud.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
Hvor elsker jeg dog din Lov! Hele Dagen grunder jeg paa den.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
Dit Bud har gjort mig visere end mine Fjender, thi det er for stedse mit.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
Jeg er klogere end alle mine Lærere, thi jeg grunder paa dine Vidnesbyrd.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
Jeg har mere Forstand end de gamle; jeg agter paa dine Bud.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
Jeg holder min Fod fra hver Vej, som er ond, at jeg kan holde dit Ord.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
Fra dine Lovbud veg jeg ikke, thi du underviste mig.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
Hvor sødt er dit Ord for min Gane, sødere end Honning for min Mund.
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
Ved dine Befalinger fik jeg Forstand, saa jeg hader al Løgnens Vej.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
Dit Ord er en Lygte for min Fod, et Lys paa min Sti.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
Jeg svor en Ed og holdt den: at følge dine retfærdige Lovbud.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
Jeg er saare ydmyget, HERRE, hold mig i Live efter dit Ord!
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
Lad min Munds frivillige Ofre behage dig, HERRE, og lær mig dine Lovbud!
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
Altid gaar jeg med Livet i Hænderne, men jeg glemte ikke din Lov.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
De gudløse lægger Snarer for mig, men fra dine Befalinger for jeg ej vild.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
Dine Vidnesbyrd fik jeg til evigt Eje, thi de er mit Hjertes Glæde.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
Jeg bøjed mit Hjerte til at holde dine Vedtægter for evigt til Enden.
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
Jeg hader tvesindet Mand, men jeg elsker din Lov.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
Mit Skjul og mit Skjold er du, jeg bier paa dit Ord.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
Vig fra mig, I, som gør ondt, jeg vil holde min Guds Bud.
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
Støt mig efter dit Ord, at jeg maa leve, lad mig ikke beskæmmes i mit Haab!
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
Hold mig oppe, at jeg maa frelses og altid have min Lyst i dine Vedtægter!
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
Du forkaster alle, der farer vild fra dine Vedtægter, thi de higer efter Løgn.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
For Slagger regner du alle Jordens gudløse, derfor elsker jeg dine Vidnesbyrd.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
Af Rædsel for dig gyser mit Kød, og jeg frygter for dine Lovbud.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
Ret og Skel har jeg gjort, giv mig ikke hen til dem, der trænger mig!
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
Gaa i Borgen for din Tjener, lad ikke de frække trænge mig!
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
Mine Øjne vansmægter efter din Frelse og efter dit Retfærds Ord.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
Gør med din Tjener efter din Miskundhed og lær mig dine Vedtægter!
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
Jeg er din Tjener, giv mig Indsigt, at jeg maa kende dine Vidnesbyrd!
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
Det er Tid for HERREN at gribe ind, de har krænket din Lov.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
Derfor elsker jeg dine Bud fremfor Guld og Skatte.
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
Derfor følger jeg oprigtigt alle dine Befalinger og hader hver Løgnens Sti.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
Underfulde er dine Vidnesbyrd, derfor agted min Sjæl paa dem.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
Tydes dine Ord, saa bringer de Lys, de giver enfoldige Indsigt.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
Jeg aabned begærligt min Mund, thi min Attraa stod til dine Bud.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
Vend dig til mig og vær mig naadig, som Ret er for dem, der elsker dit Navn!
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
Lad ved dit Ord mine Skridt blive faste og ingen Uret faa Magten over mig!
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
Udløs mig fra Menneskers Vold, at jeg maa holde dine Befalinger!
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
Lad dit Ansigt lyse over din Tjener og lær mig dine Vedtægter!
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
Vand i Strømme græder mine Øjne, fordi man ej holder din Lov.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
Du er retfærdig, HERRE, og retvise er dine Lovbud.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
Du slog dine Vidnesbyrd fast ved Retfærd og Troskab saa saare.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
Min Nidkærhed har fortæret mig, thi mine Fjender har glemt dine Ord.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
Dit Ord er fuldkommen rent, din Tjener elsker det.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
Ringe og ussel er jeg, men dine Befalinger glemte jeg ikke.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Din Retfærd er Ret for evigt, din Lov er Sandhed.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
Trængsel og Angst har ramt mig, men dine Bud er min Lyst.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
Dine Vidnesbyrd er Ret for evigt, giv mig indsigt, at jeg maa leve!
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
Jeg raaber af hele mit Hjerte, svar mig, HERRE, jeg agter paa dine Vedtægter.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
Jeg raaber til dig, o frels mig, at jeg kan holde dine Vidnesbyrd!
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
Aarle raaber jeg til dig om Hjælp og bier paa dine Ord.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
Før Nattevagtstimerne vaager mine Øjne for at grunde paa dit Ord.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
Hør mig efter din Miskundhed, HERRE, hold mig i Live efter dit Lovbud!
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
De, der skændigt forfølger mig, er mig nær, men de er langt fra din Lov.
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
Nær er du, o HERRE, og alle dine Bud er Sandhed.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
For længst vandt jeg Indsigt af dine Vidnesbyrd, thi du har grundfæstet dem for evigt.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
Se min Elende og fri mig, thi jeg glemte ikke din Lov.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
Før min Sag og udløs mig, hold mig i Live efter dit Ord!
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
Frelsen er langt fra de gudløse, thi dine Vedtægter ligger dem ikke paa Sinde.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
Din Barmhjertighed er stor, o HERRE, hold mig i Live efter dine Lovbud!
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
Mange forfølger mig og er mig fjendske, fra dine Vidnesbyrd veg jeg ikke.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
Jeg væmmes ved Synet af troløse, der ikke holder dit Ord.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
Se til mig, thi jeg elsker dine Befalinger, HERRE, hold mig i Live efter din Miskundhed!
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
Summen af dit Ord er Sandhed, og alt dit retfærdige Lovbud varer evigt.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
Fyrster forfulgte mig uden Grund, men mit Hjerte frygted dine Ord.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
Jeg glæder mig over dit Ord som en, der har gjort et vældigt Bytte.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
Jeg hader og afskyr Løgn, din Lov har jeg derimod kær.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
Jeg priser dig syv Gange daglig for dine retfærdige Lovbud.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
Megen Fred har de, der elsker din Lov, og intet bliver til Anstød for dem.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
Jeg haaber paa din Frelse, HERRE, og jeg har holdt dine Bud.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
Min Sjæl har holdt dine Vidnesbyrd, jeg har dem saare kære.
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
Jeg holder dine Befalinger og Vidnesbyrd, thi du kender alle mine Veje.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
Lad min Klage naa frem for dit Aasyn, HERRE, giv mig Indsigt efter dit Ord!
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
Lad min Bøn komme frem for dit Aasyn, frels mig efter dit Ord!
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
Mine Læber skal synge din Pris, thi du lærer mig dine Vedtægter.
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
Min Tunge skal synge om dit Ord, thi alle dine Bud er Retfærd.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
Lad din Haand være mig til Hjælp, thi jeg valgte dine Befalinger.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
Jeg længes efter din Frelse, HERRE, og din Lov er min Lyst.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
Gid min Sjæl maa leve, at den kan prise dig, og lad dine Lovbud være min Hjælp!
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.
Farer jeg vild som det tabte Faar, saa opsøg din Tjener, thi jeg glemte ikke dine Bud.
