Psaltaren 119

1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.

١ طُوبَى لِلْكَامِلِينَ طَرِيقًا، ٱلسَّالِكِينَ فِي شَرِيعَةِ ٱلرَّبِّ.

2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

٢ طُوبَى لِحَافِظِي شَهَادَاتِهِ. مِنْ كُلِّ قُلُوبِهِمْ يَطْلُبُونَهُ.

3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.

٣ أَيْضًا لَا يَرْتَكِبُونَ إِثْمًا. فِي طُرُقِهِ يَسْلُكُونَ.

4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

٤ أَنْتَ أَوْصَيْتَ بِوَصَايَاكَ أَنْ تُحْفَظَ تَمَامًا.

5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!

٥ لَيْتَ طُرُقِي تُثَبَّتُ فِي حِفْظِ فَرَائِضِكَ.

6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.

٦ حِينَئِذٍ لَا أَخْزَى إِذَا نَظَرْتُ إِلَى كُلِّ وَصَايَاكَ.

7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

٧ أَحْمَدُكَ بِٱسْتِقَامَةِ قَلْبٍ عِنْدَ تَعَلُّمِي أَحْكَامَ عَدْلِكَ.

8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

٨ وَصَايَاكَ أَحْفَظُ. لَا تَتْرُكْنِي إِلَى ٱلْغَايَةِ.

9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

٩ بِمَ يُزَكِّي ٱلشَّابُّ طَرِيقَهُ؟ بِحِفْظِهِ إِيَّاهُ حَسَبَ كَلَامِكَ.

10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.

١٠ بِكُلِّ قَلْبِي طَلَبْتُكَ. لَا تُضِلَّنِي عَنْ وَصَايَاكَ.

11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

١١ خَبَأْتُ كَلَامَكَ فِي قَلْبِي لِكَيْلَا أُخْطِئَ إِلَيْكَ.

12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.

١٢ مُبَارَكٌ أَنْتَ يَارَبُّ. عَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.

١٣ بِشَفَتَيَّ حَسَبْتُ كُلَّ أَحْكَامِ فَمِكَ.

14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.

١٤ بِطَرِيقِ شَهَادَاتِكَ فَرِحْتُ كَمَا عَلَى كُلِّ ٱلْغِنَى.

15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.

١٥ بِوَصَايَاكَ أَلْهَجُ، وَأُلَاحِظُ سُبُلَكَ.

16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

١٦ بِفَرَائِضِكَ أَتَلَذَّذُ. لَا أَنْسَى كَلَامَكَ.

17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

١٧ أَحْسِنْ إِلَى عَبْدِكَ، فَأَحْيَا وَأَحْفَظَ أَمْرَكَ.

18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

١٨ ٱكْشِفْ عَنْ عَيْنَيَّ فَأَرَى عَجَائِبَ مِنْ شَرِيعَتِكَ.

19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.

١٩ غَرِيبٌ أَنَا فِي ٱلْأَرْضِ. لَا تُخْفِ عَنِّي وَصَايَاكَ.

20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.

٢٠ ٱنْسَحَقَتْ نَفْسِي شَوْقًا إِلَى أَحْكَامِكَ فِي كُلِّ حِينٍ.

21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.

٢١ ٱنْتَهَرْتَ ٱلْمُتَكَبِّرِينَ ٱلْمَلَاعِينَ ٱلضَّالِّينَ عَنْ وَصَايَاكَ.

22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.

٢٢ دَحْرِجْ عَنِّي ٱلْعَارَ وَٱلْإِهَانَةَ، لِأَنِّي حَفِظْتُ شَهَادَاتِكَ.

23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;

٢٣ جَلَسَ أَيْضًا رُؤَسَاءُ، تَقَاوَلُوا عَلَيَّ. أَمَّا عَبْدُكَ فَيُنَاجِي بِفَرَائِضِكَ.

24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

٢٤ أَيْضًا شَهَادَاتُكَ هِيَ لَذَّتِي، أَهْلُ مَشُورَتِي.

25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.

٢٥ لَصِقَتْ بِٱلتُّرَابِ نَفْسِي، فَأَحْيِنِي حَسَبَ كَلِمَتِكَ.

26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.

٢٦ قَدْ صَرَّحْتُ بِطُرُقِي فَٱسْتَجَبْتَ لِي. عَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

٢٧ طَرِيقَ وَصَايَاكَ فَهِّمْنِي، فَأُنَاجِيَ بِعَجَائِبِكَ.

28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.

٢٨ قَطَرَتْ نَفْسِي مِنَ ٱلْحُزْنِ. أَقِمْنِي حَسَبَ كَلَامِكَ.

29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.

٢٩ طَرِيقَ ٱلْكَذِبِ أَبْعِدْ عَنِّي، وَبِشَرِيعَتِكَ ٱرْحَمْنِي.

30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.

٣٠ ٱخْتَرْتُ طَرِيقَ ٱلْحَقِّ. جَعَلْتُ أَحْكَامَكَ قُدَّامِي.

31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.

٣١ لَصِقْتُ بِشَهَادَاتِكَ. يَارَبُّ، لَا تُخْزِنِي.

32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

٣٢ فِي طَرِيقِ وَصَايَاكَ أَجْرِي، لِأَنَّكَ تُرَحِّبُ قَلْبِي.

33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.

٣٣ عَلِّمْنِي يَارَبُّ طَرِيقَ فَرَائِضِكَ، فَأَحْفَظَهَا إِلَى ٱلنِّهَايَةِ.

34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.

٣٤ فَهِّمْنِي فَأُلَاحِظَ شَرِيعَتَكَ، وَأَحْفَظَهَا بِكُلِّ قَلْبِي.

35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.

٣٥ دَرِّبْنِي فِي سَبِيلِ وَصَايَاكَ، لِأَنِّي بِهِ سُرِرْتُ.

36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.

٣٦ أَمِلْ قَلْبِي إِلَى شَهَادَاتِكَ، لَا إِلَى ٱلْمَكْسَبِ.

37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.

٣٧ حَوِّلْ عَيْنَيَّ عَنِ ٱلنَّظَرِ إِلَى ٱلْبَاطِلِ. فِي طَرِيقِكَ أَحْيِنِي.

38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

٣٨ أَقِمْ لِعَبْدِكَ قَوْلَكَ ٱلَّذِي لِمُتَّقِيكَ.

39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.

٣٩ أَزِلْ عَارِي ٱلَّذِي حَذِرْتُ مِنْهُ، لِأَنَّ أَحْكَامَكَ طَيِّبَةٌ.

40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

٤٠ هَأَنَذَا قَدِ ٱشْتَهَيْتُ وَصَايَاكَ. بِعَدْلِكَ أَحْيِنِي.

41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;

٤١ لِتَأْتِنِي رَحْمَتُكَ يَارَبُّ، خَلَاصُكَ حَسَبَ قَوْلِكَ،

42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

٤٢ فَأُجَاوِبَ مُعَيِّرِي كَلِمَةً، لِأَنِّي ٱتَّكَلْتُ عَلَى كَلَامِكَ.

43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.

٤٣ وَلَا تَنْزِعْ مِنْ فَمِي كَلَامَ ٱلْحَقِّ كُلَّ ٱلنَّزْعِ، لِأَنِّي ٱنْتَظَرْتُ أَحْكَامَكَ.

44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

٤٤ فَأَحْفَظَ شَرِيعَتَكَ دَائِمًا، إِلَى ٱلدَّهْرِ وَٱلْأَبَدِ،

45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.

٤٥ وَأَتَمَشَّى فِي رَحْبٍ، لِأَنِّي طَلَبْتُ وَصَايَاكَ.

46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

٤٦ وَأَتَكَلَّمُ بِشَهَادَاتِكَ قُدَّامَ مُلُوكٍ وَلَا أَخْزَى،

47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;

٤٧ وَأَتَلَذَّذُ بِوَصَايَاكَ ٱلَّتِي أَحْبَبْتُ.

48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

٤٨ وَأَرْفَعُ يَدَيَّ إِلَى وَصَايَاكَ ٱلَّتِي وَدِدْتُ، وَأُنَاجِي بِفَرَائِضِكَ.

49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.

٤٩ اُذْكُرْ لِعَبْدِكَ ٱلْقَوْلَ ٱلَّذِي جَعَلْتَنِي أَنْتَظِرُهُ.

50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.

٥٠ هَذِهِ هِيَ تَعْزِيَتِي فِي مَذَلَّتِي، لِأَنَّ قَوْلَكَ أَحْيَانِي.

51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.

٥١ ٱلْمُتَكَبِّرُونَ ٱسْتَهْزَأُوا بِي إِلَى ٱلْغَايَةِ. عَنْ شَرِيعَتِكَ لَمْ أَمِلْ.

52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.

٥٢ تَذَكَّرْتُ أَحْكَامَكَ مُنْذُ ٱلدَّهْرِ يَارَبُّ، فَتَعَزَّيْتُ.

53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.

٥٣ ٱلْحَمِيَّةُ أَخَذَتْنِي بِسَبَبِ ٱلْأَشْرَارِ تَارِكِي شَرِيعَتِكَ.

54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.

٥٤ تَرْنِيمَاتٍ صَارَتْ لِي فَرَائِضُكَ فِي بَيْتِ غُرْبَتِي.

55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.

٥٥ ذَكَرْتُ فِي ٱللَّيْلِ ٱسْمَكَ يَارَبُّ، وَحَفِظْتُ شَرِيعَتَكَ.

56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

٥٦ هَذَا صَارَ لِي، لِأَنِّي حَفِظْتُ وَصَايَاكَ.

57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.

٥٧ نَصِيبِي ٱلرَّبُّ، قُلْتُ لِحِفْظِ كَلَامِكَ.

58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.

٥٨ تَرَضَّيْتُ وَجْهَكَ بِكُلِّ قَلْبِي. ٱرْحَمْنِي حَسَبَ قَوْلِكَ.

59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

٥٩ تَفَكَّرْتُ فِي طُرُقِي، وَرَدَدْتُ قَدَمَيَّ إِلَى شَهَادَاتِكَ.

60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

٦٠ أَسْرَعْتُ وَلَمْ أَتَوَانَ لِحِفْظِ وَصَايَاكَ.

61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.

٦١ حِبَالُ ٱلْأَشْرَارِ ٱلْتَفَّتْ عَلَيَّ. أَمَّا شَرِيعَتُكَ فَلَمْ أَنْسَهَا.

62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.

٦٢ فِي مُنْتَصَفِ ٱللَّيْلِ أَقُومُ لِأَحْمَدَكَ عَلَى أَحْكَامِ بِرِّكَ.

63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.

٦٣ رَفِيقٌ أَنَا لِكُلِّ ٱلَّذِينَ يَتَّقُونَكَ وَلِحَافِظِي وَصَايَاكَ.

64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

٦٤ رَحْمَتُكَ يَارَبُّ قَدْ مَلَأَتِ ٱلْأَرْضَ. عَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.

٦٥ خَيْرًا صَنَعْتَ مَعَ عَبْدِكَ يَارَبُّ حَسَبَ كَلَامِكَ.

66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.

٦٦ ذَوْقًا صَالِحًا وَمَعْرِفَةً عَلِّمْنِي، لِأَنِّي بِوَصَايَاكَ آمَنْتُ.

67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.

٦٧ قَبْلَ أَنْ أُذَلَّلَ أَنَا ضَلَلْتُ، أَمَّا ٱلْآنَ فَحَفِظْتُ قَوْلَكَ.

68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.

٦٨ صَالِحٌ أَنْتَ وَمُحْسِنٌ. عَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.

٦٩ ٱلْمُتَكَبِّرُونَ قَدْ لَفَّقُوا عَلَيَّ كَذِبًا، أَمَّا أَنَا فَبِكُلِّ قَلْبِي أَحْفَظُ وَصَايَاكَ.

70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

٧٠ سَمِنَ مِثْلَ ٱلشَّحْمِ قَلْبُهُمْ، أَمَّا أَنَا فَبِشَرِيعَتِكَ أَتَلَذَّذُ.

71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.

٧١ خَيْرٌ لِي أَنِّي تَذَلَّلْتُ لِكَيْ أَتَعَلَّمَ فَرَائِضَكَ.

72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

٧٢ شَرِيعَةُ فَمِكَ خَيْرٌ لِي مِنْ أُلُوفِ ذَهَبٍ وَفِضَّةٍ.

73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.

٧٣ يَدَاكَ صَنَعَتَانِي وَأَنْشَأَتَانِي. فَهِّمْنِي فَأَتَعَلَّمَ وَصَايَاكَ.

74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.

٧٤ مُتَّقُوكَ يَرَوْنَنِي فَيَفْرَحُونَ، لِأَنِّي ٱنْتَظَرْتُ كَلَامَكَ.

75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.

٧٥ قَدْ عَلِمْتُ يَارَبُّ أَنَّ أَحْكَامَكَ عَدْلٌ، وَبِٱلْحَقِّ أَذْلَلْتَنِي.

76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.

٧٦ فَلْتَصِرْ رَحْمَتُكَ لِتَعْزِيَتِي، حَسَبَ قَوْلِكَ لِعَبْدِكَ.

77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.

٧٧ لِتَأْتِنِي مَرَاحِمُكَ فَأَحْيَا، لِأَنَّ شَرِيعَتَكَ هِيَ لَذَّتِي.

78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.

٧٨ لِيَخْزَ ٱلْمُتَكَبِّرُونَ لِأَنَّهُمْ زُورًا ٱفْتَرَوْا عَلَيَّ. أَمَّا أَنَا فَأُنَاجِي بِوَصَايَاكَ.

79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.

٧٩ لِيَرْجِعْ إِلَيَّ مُتَّقُوكَ وَعَارِفُو شَهَادَاتِكَ.

80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

٨٠ لِيَكُنْ قَلْبِي كَامِلًا فِي فَرَائِضِكَ لِكَيْلَا أَخْزَى.

81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

٨١ تَاقَتْ نَفْسِي إِلَى خَلَاصِكَ. كَلَامَكَ ٱنْتَظَرْتُ.

82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: "När vill du trösta mig?"

٨٢ كَلَّتْ عَيْنَايَ مِنَ ٱلنَّظَرِ إِلَى قَوْلِكَ، فَأَقُولُ: «مَتَى تُعَزِّينِي؟».

83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

٨٣ لِأَنِّي قَدْ صِرْتُ كَزِقٍّ فِي ٱلدُّخَانِ، أَمَّا فَرَائِضُكَ فَلَمْ أَنْسَهَا.

84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

٨٤ كَمْ هِيَ أَيَّامُ عَبْدِكَ؟ مَتَى تُجْرِي حُكْمًا عَلَى مُضْطَهِدِيَّ؟

85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

٨٥ ٱلْمُتَكَبِّرُونَ قَدْ كَرَوْا لِي حَفَائِرَ. ذَلِكَ لَيْسَ حَسَبَ شَرِيعَتِكَ.

86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

٨٦ كُلُّ وَصَايَاكَ أَمَانَةٌ. زُورًا يَضْطَهِدُونَنِي. أَعِنِّي.

87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

٨٧ لَوْلَا قَلِيلٌ لَأَفْنَوْنِي مِنَ ٱلْأَرْضِ. أَمَّا أَنَا فَلَمْ أَتْرُكْ وَصَايَاكَ.

88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

٨٨ حَسَبَ رَحْمَتِكَ أَحْيِنِي، فَأَحْفَظَ شَهَادَاتِ فَمِكَ.

89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

٨٩ إِلَى ٱلْأَبَدِ يَارَبُّ كَلِمَتُكَ مُثَبَّتَةٌ فِي ٱلسَّمَاوَاتِ.

90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

٩٠ إِلَى دَوْرٍ فَدَوْرٍ أَمَانَتُكَ. أَسَّسْتَ ٱلْأَرْضَ فَثَبَتَتْ.

91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

٩١ عَلَى أَحْكَامِكَ ثَبَتَتِ ٱلْيَوْمَ، لِأَنَّ ٱلْكُلَّ عَبِيدُكَ.

92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

٩٢ لَوْ لَمْ تَكُنْ شَرِيعَتُكَ لَذَّتِي، لَهَلَكْتُ حِينَئِذٍ فِي مَذَلَّتِي.

93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

٩٣ إِلَى ٱلدَّهْرِ لَا أَنْسَى وَصَايَاكَ، لِأَنَّكَ بِهَا أَحْيَيْتَنِي.

94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

٩٤ لَكَ أَنَا فَخَلِّصْنِي، لِأَنِّي طَلَبْتُ وَصَايَاكَ.

95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

٩٥ إِيَّايَ ٱنْتَظَرَ ٱلْأَشْرَارُ لِيُهْلِكُونِي. بِشَهَادَاتِكَ أَفْطُنُ.

96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

٩٦ لِكُلِّ كَمَالٍ رَأَيْتُ حَدًّا، أَمَّا وَصِيَّتُكَ فَوَاسِعَةٌ جِدًّا.

97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

٩٧ كَمْ أَحْبَبْتُ شَرِيعَتَكَ! ٱلْيَوْمَ كُلَّهُ هِيَ لَهَجِي.

98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.

٩٨ وَصِيَّتُكَ جَعَلَتْنِي أَحْكَمَ مِنْ أَعْدَائِي، لِأَنَّهَا إِلَى ٱلدَّهْرِ هِيَ لِي.

99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.

٩٩ أَكْثَرَ مِنْ كُلِّ مُعَلِّمِيَّ تَعَقَّلْتُ، لِأَنَّ شَهَادَاتِكَ هِيَ لَهَجِي.

100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.

١٠٠ أَكْثَرَ مِنَ ٱلشُّيُوخِ فَطِنْتُ، لِأَنِّي حَفِظْتُ وَصَايَاكَ.

101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

١٠١ مِنْ كُلِّ طَرِيقِ شَرٍّ مَنَعْتُ رِجْلَيَّ، لِكَيْ أَحْفَظَ كَلَامَكَ.

102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.

١٠٢ عَنْ أَحْكَامِكَ لَمْ أَمِلْ، لِأَنَّكَ أَنْتَ عَلَّمْتَنِي.

103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

١٠٣ مَا أَحْلَى قَوْلَكَ لِحَنَكِي! أَحْلَى مِنَ ٱلْعَسَلِ لِفَمِي.

104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

١٠٤ مِنْ وَصَايَاكَ أَتَفَطَّنُ، لِذَلِكَ أَبْغَضْتُ كُلَّ طَرِيقِ كَذِبٍ.

105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

١٠٥ سِرَاجٌ لِرِجْلِي كَلَامُكَ وَنُورٌ لِسَبِيلِي.

106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

١٠٦ حَلَفْتُ فَأَبِرُّهُ، أَنْ أَحْفَظَ أَحْكَامَ بِرِّكَ.

107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

١٠٧ تَذَلَّلْتُ إِلَى ٱلْغَايَةِ. يَارَبُّ، أَحْيِنِي حَسَبَ كَلَامِكَ.

108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

١٠٨ ٱرْتَضِ بِمَنْدُوبَاتِ فَمِي يَارَبُّ، وَأَحْكَامَكَ عَلِّمْنِي.

109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

١٠٩ نَفْسِي دَائِمًا فِي كَفِّي، أَمَّا شَرِيعَتُكَ فَلَمْ أَنْسَهَا.

110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

١١٠ ٱلْأَشْرَارُ وَضَعُوا لِي فَخًّا، أَمَّا وَصَايَاكَ فَلَمْ أَضِلَّ عَنْهَا.

111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

١١١ وَرِثْتُ شَهَادَاتِكَ إِلَى ٱلدَّهْرِ، لِأَنَّهَا هِيَ بَهْجَةُ قَلْبِي.

112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

١١٢ عَطَفْتُ قَلْبِي لِأَصْنَعَ فَرَائِضَكَ إِلَى ٱلدَّهْرِ إِلَى ٱلنِّهَايَةِ.

113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

١١٣ ٱلْمُتَقَلِّبِينَ أَبْغَضْتُ، وَشَرِيعَتَكَ أَحْبَبْتُ.

114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

١١٤ سِتْرِي وَمِجَنِّي أَنْتَ. كَلَامَكَ ٱنْتَظَرْتُ.

115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

١١٥ ٱنْصَرِفُوا عَنِّي أَيُّهَا ٱلْأَشْرَارُ، فَأَحْفَظَ وَصَايَا إِلَهِي.

116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

١١٦ ٱعْضُدْنِي حَسَبَ قَوْلِكَ فَأَحْيَا، وَلَا تُخْزِنِي مِنْ رَجَائِي.

117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

١١٧ أَسْنِدْنِي فَأَخْلُصَ، وَأُرَاعِيَ فَرَائِضَكَ دَائِمًا.

118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

١١٨ ٱحْتَقَرْتَ كُلَّ ٱلضَّالِّينَ عَنْ فَرَائِضِكَ، لِأَنَّ مَكْرَهُمْ بَاطِلٌ.

119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

١١٩ كَزَغَلٍ عَزَلْتَ كُلَّ أَشْرَارِ ٱلْأَرْضِ، لِذَلِكَ أَحْبَبْتُ شَهَادَاتِكَ.

120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

١٢٠ قَدِ ٱقْشَعَرَّ لَحْمِي مِنْ رُعْبِكَ، وَمِنْ أَحْكَامِكَ جَزِعْتُ.

121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

١٢١ أَجْرَيْتُ حُكْمًا وَعَدْلًا. لَا تُسْلِمْنِي إِلَى ظَالِمِيَّ.

122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

١٢٢ كُنْ ضَامِنَ عَبْدِكَ لِلْخَيْرِ، لِكَيْلَا يَظْلِمَنِي ٱلْمُسْتَكْبِرُونَ.

123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

١٢٣ كَلَّتْ عَيْنَايَ ٱشْتِيَاقًا إِلَى خَلَاصِكَ وَإِلَى كَلِمَةِ بِرِّكَ.

124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

١٢٤ ٱصْنَعْ مَعَ عَبْدِكَ حَسَبَ رَحْمَتِكَ، وَفَرَائِضَكَ عَلِّمْنِي.

125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

١٢٥ عَبْدُكَ أَنَا. فَهِّمْنِي فَأَعْرِفَ شَهَادَاتِكَ.

126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

١٢٦ إِنَّهُ وَقْتُ عَمَلٍ لِلرَّبِّ. قَدْ نَقَضُوا شَرِيعَتَكَ.

127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

١٢٧ لِأَجْلِ ذَلِكَ أَحْبَبْتُ وَصَايَاكَ أَكْثَرَ مِنَ ٱلذَّهَبِ وَٱلْإِبْرِيزِ.

128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

١٢٨ لِأَجْلِ ذَلِكَ حَسِبْتُ كُلَّ وَصَايَاكَ فِي كُلِّ شَيْءٍ مُسْتَقِيمَةً. كُلَّ طَرِيقِ كَذِبٍ أَبْغَضْتُ.

129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.

١٢٩ عَجِيبَةٌ هِيَ شَهَادَاتُكَ، لِذَلِكَ حَفِظَتْهَا نَفْسِي.

130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

١٣٠ فَتْحُ كَلَامِكَ يُنِيرُ، يُعَقِّلُ ٱلْجُهَّالَ.

131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

١٣١ فَغَرْتُ فَمِي وَلَهَثْتُ، لِأَنِّي إِلَى وَصَايَاكَ ٱشْتَقْتُ.

132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

١٣٢ ٱلْتَفِتْ إِلَيَّ وَٱرْحَمْنِي، كَحَقِّ مُحِبِّي ٱسْمِكَ.

133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

١٣٣ ثَبِّتْ خُطُوَاتِي فِي كَلِمَتِكَ، وَلَا يَتَسَلَّطْ عَلَيَّ إِثْمٌ.

134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

١٣٤ ٱفْدِنِي مِنْ ظُلْمِ ٱلْإِنْسَانِ، فَأَحْفَظَ وَصَايَاكَ.

135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.

١٣٥ أَضِئْ بِوَجْهِكَ عَلَى عَبْدِكَ، وَعَلِّمْنِي فَرَائِضَكَ.

136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

١٣٦ جَدَاوِلُ مِيَاهٍ جَرَتْ مِنْ عَيْنَيَّ، لِأَنَّهُمْ لَمْ يَحْفَظُوا شَرِيعَتَكَ.

137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.

١٣٧ بَارٌّ أَنْتَ يَارَبُّ، وَأَحْكَامُكَ مُسْتَقِيمَةٌ.

138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.

١٣٨ عَدْلًا أَمَرْتَ بِشَهَادَاتِكَ، وَحَقًّا إِلَى ٱلْغَايَةِ.

139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.

١٣٩ أَهْلَكَتْنِي غَيْرَتِي، لِأَنَّ أَعْدَائِي نَسُوا كَلَامَكَ.

140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.

١٤٠ كَلِمَتُكَ مُمَحَّصَةٌ جِدًّا، وَعَبْدُكَ أَحَبَّهَا.

141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.

١٤١ صَغِيرٌ أَنَا وَحَقِيرٌ، أَمَّا وَصَايَاكَ فَلَمْ أَنْسَهَا.

142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

١٤٢ عَدْلُكَ عَدْلٌ إِلَى ٱلدَّهْرِ، وَشَرِيعَتُكَ حَقٌّ.

143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

١٤٣ ضِيْقٌ وَشِدَّةٌ أَصَابَانِي، أَمَّا وَصَايَاكَ فَهِيَ لَذَّاتِي.

144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

١٤٤ عَادِلَةٌ شَهَادَاتُكَ إِلَى ٱلدَّهْرِ. فَهِّمْنِي فَأَحْيَا.

145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

١٤٥ صَرَخْتُ مِنْ كُلِّ قَلْبِي. ٱسْتَجِبْ لِي يَارَبُّ. فَرَائِضَكَ أَحْفَظُ.

146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

١٤٦ دَعَوْتُكَ. خَلِّصْنِي، فَأَحْفَظَ شَهَادَاتِكَ.

147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

١٤٧ تَقَدَّمْتُ فِي ٱلصُّبْحِ وَصَرَخْتُ. كَلَامَكَ ٱنْتَظَرْتُ.

148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

١٤٨ تَقَدَّمَتْ عَيْنَايَ ٱلْهُزُعَ، لِكَيْ أَلْهَجَ بِأَقْوَالِكَ.

149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

١٤٩ صَوْتِيَ ٱسْتَمِعْ حَسَبَ رَحْمَتِكَ. يَارَبُّ، حَسَبَ أَحْكَامِكَ أَحْيِنِي.

150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

١٥٠ ٱقْتَرَبَ ٱلتَّابِعُونَ ٱلرَّذِيلَةَ. عَنْ شَرِيعَتِكَ بَعُدُوا.

151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

١٥١ قَرِيبٌ أَنْتَ يَارَبُّ، وَكُلُّ وَصَايَاكَ حَقٌّ.

152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

١٥٢ مُنْذُ زَمَانٍ عَرَفْتُ مِنْ شَهَادَاتِكَ أَنَّكَ إِلَى ٱلدَّهْرِ أَسَّسْتَهَا.

153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

١٥٣ اُنْظُرْ إِلَى ذُلِّي وَأَنْقِذْنِي، لِأَنِّي لَمْ أَنْسَ شَرِيعَتَكَ.

154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

١٥٤ أَحْسِنْ دَعْوَايَ.

155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

١٥٥ ٱلْخَلَاصُ بَعِيدٌ عَنِ ٱلْأَشْرَارِ، لِأَنَّهُمْ لَمْ يَلْتَمِسُوا فَرَائِضَكَ.

156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

١٥٦ كَثِيرَةٌ هِيَ مَرَاحِمُكَ يَارَبُّ. حَسَبَ أَحْكَامِكَ أَحْيِنِي.

157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.

١٥٧ كَثِيرُونَ مُضْطَهِدِيَّ وَمُضَايِقِيَّ، أَمَّا شَهَادَاتُكَ فَلَمْ أَمِلْ عَنْهَا.

158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.

١٥٨ رَأَيْتُ ٱلْغَادِرِينَ وَمَقَتُّ، لِأَنَّهُمْ لَمْ يَحْفَظُوا كَلِمَتَكَ.

159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.

١٥٩ ٱنْظُرْ أَنِّي أَحْبَبْتُ وَصَايَاكَ. يَارَبُّ، حَسَبَ رَحْمَتِكَ أَحْيِنِي.

160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.

١٦٠ رَأْسُ كَلَامِكَ حَقٌّ، وَإِلَى ٱلدَّهْرِ كُلُّ أَحْكَامِ عَدْلِكَ.

161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.

١٦١ رُؤَسَاءُ ٱضْطَهَدُونِي بِلَا سَبَبٍ، وَمِنْ كَلَامِكَ جَزِعَ قَلْبِي.

162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.

١٦٢ أَبْتَهِجُ أَنَا بِكَلَامِكَ كَمَنْ وَجَدَ غَنِيمَةً وَافِرَةً.

163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.

١٦٣ أَبْغَضْتُ ٱلْكَذِبَ وَكَرِهْتُهُ، أَمَّا شَرِيعَتُكَ فَأَحْبَبْتُهَا.

164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.

١٦٤ سَبْعَ مَرَّاتٍ فِي ٱلنَّهَارِ سَبَّحْتُكَ عَلَى أَحْكَامِ عَدْلِكَ.

165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.

١٦٥ سَلَامَةٌ جَزِيلَةٌ لِمُحِبِّي شَرِيعَتِكَ، وَلَيْسَ لَهُمْ مَعْثَرَةٌ.

166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.

١٦٦ رَجَوْتُ خَلَاصَكَ يَارَبُّ، وَوَصَايَاكَ عَمِلْتُ.

167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.

١٦٧ حَفِظَتْ نَفْسِي شَهَادَاتِكَ، وَأُحِبُّهَا جِدًّا.

168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.

١٦٨ حَفِظْتُ وَصَايَاكَ وَشَهَادَاتِكَ، لِأَنَّ كُلَّ طُرُقِي أَمَامَكَ.

169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.

١٦٩ لِيَبْلُغْ صُرَاخِي إِلَيْكَ يَارَبُّ. حَسَبَ كَلَامِكَ فَهِّمْنِي.

170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.

١٧٠ لِتَدْخُلْ طِلْبَتِي إِلَى حَضْرَتِكَ. كَكَلِمَتِكَ نَجِّنِي.

171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.

١٧١ تُنَبِّعُ شَفَتَايَ تَسْبِيحًا إِذَا عَلَّمْتَنِي فَرَائِضَكَ.

172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.

١٧٢ يُغَنِّي لِسَانِي بِأَقْوَالِكَ، لِأَنَّ كُلَّ وَصَايَاكَ عَدْلٌ.

173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.

١٧٣ لِتَكُنْ يَدُكَ لِمَعُونَتِي، لِأَنَّنِي ٱخْتَرْتُ وَصَايَاكَ.

174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.

١٧٤ ٱشْتَقْتُ إِلَى خَلَاصِكَ يَارَبُّ، وَشَرِيعَتُكَ هِيَ لَذَّتِي.

175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.

١٧٥ لِتَحْيَ نَفْسِي وَتُسَبِّحَكَ، وَأَحْكَامُكَ لِتُعِنِّي.

176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.

١٧٦ ضَلَلْتُ، كَشَاةٍ ضَالَّةٍ. ٱطْلُبْ عَبْدَكَ، لِأَنِّي لَمْ أَنْسَ وَصَايَاكَ.

The Creation of Light