Psaltaren 118

1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Mou ʻatu ʻae fakafetaʻi kia Sihova he ʻoku angalelei ia: koeʻuhi ʻoku tolonga ʻo taʻengata ʻa ʻene ʻaloʻofa.

2 Så säge Israel, ty hans nåd varar evinnerligen.

Ke lea ni ʻe ʻIsileli, “ʻOku tolonga ʻo taʻengata ʻa ʻene ʻaloʻofa.”

3 Så säge Arons hus, ty hans nåd varar evinnerligen.

Ke lea ni ʻae fale ʻo ʻElone, “ʻOku tolonga ʻo taʻengata ʻa ʻene ʻaloʻofa.”

4 Så säge de som frukta HERREN, ty hans nåd varar evinnerligen.

Tuku ke lea ni ʻakinautolu ʻoku nau manavahē kia Sihova, ʻoku tolonga ʻo taʻengata ʻa ʻene ʻaloʻofa.

5 I mitt trångmål åkallade jag HERREN, och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats.

Naʻaku ui kia Sihova ʻi he mamahi: pea naʻe talia au ʻe Sihova, mo ne tuku au ki he potu ʻataʻatā.

6 HERREN står mig bi, jag skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

‌ʻOku kau maʻaku ʻa Sihova; ʻe ʻikai te u manavahē ko e hā ʻe faʻa fai ʻe he tangata kiate au.

7 HERREN står mig bi, han är min hjälpare, och jag skall få se med lust på dem som hata mig.

‌ʻOku fai maʻaku ʻa Sihova mo kinautolu ʻoku nau tokoni au: ko ia te u mamata ai kiate kinautolu ʻoku nau fehiʻa kiate au.

8 Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på människor.

‌ʻOku lelei lahi ʻae falala kia Sihova ʻi he falala ki he tangata.

9 Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på furstar.

‌ʻOku lelei lahi ʻae falala kia Sihova ʻi he falala ki he ngaahi ʻeiki.

10 Alla hedningar omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

Naʻe kāpui au ʻe he ngaahi puleʻanga kotoa pē: ka ʻi he huafa ʻo Sihova te u fakaʻauha ʻakinautolu.

11 De omringa mig, ja, de omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

Naʻa nau takatakai au; ʻio, naʻa nau kāpui au: ka ʻi he huafa ʻo Sihova te u fakaʻauha ʻakinautolu.

12 De omringa mig såsom bin, men de slockna såsom eld i törne; i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

Naʻa nau kāpui au ʻo hangē ko e fanga pi; kuo tāmateʻi ʻakinautolu ʻo hangē ko e afi ʻi he ʻakau talatala: he te u fakaʻauha ʻakinautolu ʻi he huafa ʻo Sihova.

13 Man stöter mig hårdeligen, för att jag skall falla, men HERREN hjälper mig.

Kuo ke tekeʻi mālohi au koeʻuhi ke u hinga ai: ka naʻe tokoni au ʻe Sihova

14 HERREN är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning.

Ko hoku mālohi ʻa Sihova mo ʻeku hiva, pea kuo hoko ia ko hoku fakamoʻui.

15 Man sjunger med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor: "HERRENS högra hand gör mäktiga ting.

Ko e lea ʻoe fiefia mo e fakamoʻui ʻoku ʻi he ngaahi fale fehikitaki ʻoe angatonu: ʻoku fai mālohi ʻae nima toʻomataʻu ʻo Sihova.

16 HERRENS högra han upphöjer, HERRENS högra hand gör mäktiga ting."

Kuo hiki hake ʻae nima toʻomataʻu ʻo Sihova: ʻoku fai mālohi ʻae nima toʻomataʻu ʻo Sihova.

17 Jag skall icke dö, utan leva och förtälja HERRENS gärningar.

‌ʻE ʻikai te u mate, kae moʻui, ʻo fakahā ʻae ngaahi ngāue ʻa Sihova.

18 Väl tuktade mig HERREN, men han gav mig icke åt döden.

Kuo tautea fakamamahiʻi au ʻe Sihova: ka ʻoku teʻeki ai te ne tukuange au ki he mate.

19 Öppnen för mig rättfärdighetens portar; jag vill gå in genom dem och tacka HERREN.

Toʻo kiate au ʻae ngaahi matapā ʻoe māʻoniʻoni: te u hū ai, pea u fakamālō kia Sihova:

20 Detta är HERRENS port, de rättfärdiga skola gå in genom den.

Ko e matapā eni ʻo Sihova, ʻaia ʻe hū ai ʻae angatonu.

21 Jag tackar dig för att du svarade mig och blev mig till frälsning.

Te u fakamālō kiate koe: he kuo ke ongoʻi au, pea kuo ke hoko ko hoku fakamoʻui.

22 Den sten som byggningsmännen förkastade har blivit en hörnsten.

Ko e maka naʻe liʻaki ʻe he kau tufunga kuo hoko ia ko e fungani maka ʻoe tuliki.

23 Av HERREN har den blivit detta; underbart är det i våra ögon.

Ko e ngāue eni ʻa Sihova; pea ko e meʻa fakaofo ʻi hotau ʻao.

24 Detta är den dag som HERREN har gjort; låtom oss på den fröjdas och vara glada.

Ko e ʻaho eni kuo ngaohi ʻe Sihova; te tau fiefia pea nekeneka ai.

25 Ack HERRE, fräls! Ack HERRE, låt väl gå!

‌ʻE Sihova, ʻoku ou kole kiate koe, ke ke fakamoʻui ni: ʻE Sihova, ʻoku ou kole kiate koe, ke ke tuku mai ni ʻae monūʻia.

26 Välsignad vare han som kommer, i HERRENS namn. Vi välsigna eder från HERRENS hus.

Ke monūʻia ia ʻoku haʻu ʻi he huafa ʻo Sihova: kuo mau tāpuekina ʻakimoutolu mei he fale ʻo Sihova.

27 HERREN är Gud, och han gav oss ljus. Ordnen eder i högtidsled, med lövrika kvistar i händerna, fram till altarets horn.

Ko e ʻOtua ko Sihova ia, ʻaia kuo ne fakahā ʻae maama kiate kitautolu: mou nonoʻo ʻae feilaulau ʻaki ʻae ngaahi afo ki he ngaahi nifo, ʻoe feilaulauʻanga.

28 Du är min Gud, och jag vill tacka dig; min Gud, jag vill upphöja dig.

Ko koe ko hoku ʻOtua, pea te u fakamālō kiate koe: ko koe ko hoku ʻOtua, te u fakahikihikiʻi koe.

29 Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Mou ʻatu ʻae fakafetaʻi kia Sihova he ʻoku angalelei ia: koeʻuhi ʻoku tolonga ʻo taʻengata ʻa ʻene ʻaloʻofa.