< Psaltaren 116 >

1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.
Kokoako t’Iehovà amy te janji’e ty feoko naho o halalikoo,
2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
Amy te nanokilaña’e ravembia, le ho tokaveko Amy ze hene androko.
3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. (Sheol h7585)
Nivandire’ o talin-kavilasio iraho, nazi’ i tsikeokeokey; nizò fikoretañe naho anahelo. (Sheol h7585)
4 Men jag åkallade HERRENS namn: "Ack HERRE, rädda min själ."
Le nikanjieko ty tahina’ Iehovà: Ehe, r’Iehovà, hahao ty fiaiko!
5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
Matarike t’Iehovà naho mahity; Eka, mpitretrè t’i Andrianañaharentika.
6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.
Arova’ Iehovà o trentrañeo, nizo havoretra iraho fe rinomba’e.
7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.
Mimpolia mb’am-pitofà’o ao ry fiaiko, fa nampiraorao azo t’Iehovà.
8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
Fa navotso’o an-kavetrahañe ty fiaiko, tsy ho foy rano o masokoo, tsy hitsikapy o tombokoo,
9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.
t’ie hitsontik’ añatrefa’ Iehovà, an-tanen-kaveloñe ao.
10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,
Nahatoky avao ndra te nataoko ty hoe: Mafe ty fisotriako.
11 jag som måste säga i min ångest: "Alla människor äro lögnaktiga."
Hoe iraho te nianifañe: Fonga Remborake ondatio.
12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?
Akore ty hañavahako am’ Iehovà? ami’ty habein-kasoa’e amako?
13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
Ho zonjoñeko ty fitovim-pandrombahañe vaho hikanjy ty tahina’ Iehovà.
14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.
Havahako o nifantàko am’ Iehovào, añatrefa’ ondati’e iabio.
15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.
Sarotse am-pihaino’ Iehovà ty havilasi’ o noro’eo.
16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.
Ry Iehovà, toe mpitoro’o iraho, fetrek’oro’o, ty anan’ anak’ampata’o; fa nabala’o o rohikoo.
17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.
Hengaeko sorom-pañandriañañe, vaho ho kanjieko ty tahina’ Iehovà.
18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,
Hondrohako am’ Iehovà o nifantàkoo, Eka, añatrefa’ ondati’e iabio.
19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
An-kiririsan’anjomba’ Iehovà eo, añivo’o ao, ry Ierosalaime. Treño t’Ià!

< Psaltaren 116 >