< Psaltaren 116 >

1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.
Mwen renmen SENYÈ a, paske Li tande vwa m, avèk siplikasyon mwen yo.
2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
Akoz Li te panche zòrèy Li bò kote m, pou sa, mwen va rele non Li pandan tout tan ke m viv.
3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. (Sheol h7585)
Kòd lanmò yo te antoure m, e laperèz fòs lanmò te vini sou mwen. Mwen te jwenn twoub ak gwo tristès. (Sheol h7585)
4 Men jag åkallade HERRENS namn: "Ack HERRE, rädda min själ."
Alò, mwen te rele non SENYÈ a. O SENYÈ, mwen sipliye Ou, sove lavi mwen!
5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
Ranpli ak gras ak ladwati, se SENYÈ a. Wi, Bondye nou an plen ak mizerikòd.
6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.
SENYÈ a toujou pwoteje moun senp yo. Mwen te abese mwen nèt e Li te sove mwen.
7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.
Reprann repo ou, O nanm mwen, paske Bondye te aji nan bonte Li avèk ou.
8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
Paske Ou te delivre nanm mwen devan lanmò, zye m pou m pa kriye, pye m pou m pa glise tonbe.
9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.
Mwen va mache devan SENYÈ a nan peyi moun vivan an.
10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,
Mwen te kwè, pou sa mwen te di: “Mwen te vrèman aflije.”
11 jag som måste säga i min ångest: "Alla människor äro lögnaktiga."
Mwen te di nan mitan gwo twoub mwen yo: “Tout moun se mantè”.
12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?
Kisa mwen kapab bay a SENYÈ a Pou tout bonte Li anvè mwen?
13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
Mwen va leve wo koup sali a, e rele non SENYÈ a.
14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.
Mwen va peye tout ve mwen yo anvè SENYÈ a. Wi, nan prezans tout pèp Li a!
15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.
Byen chè nan zye SENYÈ a, se lanmò a fidèl Li yo.
16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.
O SENYÈ, anverite, mwen se sèvitè Ou. Mwen se sèvitè Ou, fis a sèvant Ou an. Ou fin lache kòd mwen yo.
17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.
A Ou menm, mwen va ofri yon sakrifis remèsiman, e va rele sou non SENYÈ a.
18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,
Mwen va peye ve mwen yo a SENYÈ a. Wi, kite l fèt nan prezans a tout pèp Li a!
19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
Nan lakou lakay SENYÈ a, nan mitan nou menm, O Jérusalem, Louwe SENYÈ a!

< Psaltaren 116 >