Psaltaren 116
1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.
Jeg elsker Herren; thi han hører min Røst, mine ydmyge Begæringer.
2 Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
Thi han har bøjet sit Øre til mig, og hele mit Liv igennem vil jeg paakalde ham.
3 Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse. (Sheol h7585)
Dødens Reb have omspændt mig, og Helvedes Angest har fundet mig; jeg finder Angest og Bedrøvelse. (Sheol h7585)
4 Men jag åkallade HERRENS namn: "Ack HERRE, rädda min själ."
Men jeg paakalder Herrens Navn: Kære Herre! udfri min Sjæl!
5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
Herren er naadig og retfærdig, og vor Gud er barmhjertig.
6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.
Herren bevarer de enfoldige; jeg var ringe, dog frelste han mig.
7 Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.
Min Sjæl! kom tilbage til din Ro; thi Herren har gjort vel imod dig.
8 Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
Thi du udfriede min Sjæl fra Døden, mit Øje fra Graad, min Fod fra Stød.
9 jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.
Jeg vil vandre for Herrens Ansigt i de levendes Lande.
10 Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,
Jeg troede, derfor talte jeg; jeg var saare plaget.
11 jag som måste säga i min ångest: "Alla människor äro lögnaktiga."
Jeg sagde, der jeg forfærdedes: Hvert Menneske er en Løgner.
12 Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?
Hvorledes skal jeg betale Herren alle hans Velgerninger imod mig?
13 Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
Frelsens Kalk vil jeg tage og paakalde Herrens Navn.
14 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.
Jeg vil betale Herren mine Løfter, og det for alt hans Folks Øjne.
15 Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.
Kostbar i Herrens Øjne er hans helliges Død.
16 Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.
Ak, Herre —! thi jeg er din Tjener; jeg er din Tjener, din Tjenestekvindes Søn, du har løst mine Baand.
17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.
Dig vil jeg ofre Takoffer og paakalde Herrens Navn.
18 Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,
Jeg vil betale Herren mine Løfter og det for alt hans Folks Øjne,
19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
i Herrens Hus's Forgaarde, midt i dig, Jerusalem! Halleluja!
