Psaltaren 112

1 Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.

Monkamfo Awurade. Nhyira nka onipa a ɔsuro Awurade na ɔnya nʼahyɛdeɛ mu anigyeɛ pii.

2 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.

Ne mma bɛyɛ atumfoɔ wɔ asase no so; teneneefoɔ awoɔ ntoatoasoɔ bɛnya nhyira.

3 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.

Ahonya ne sika wɔ ne fie, na ne tenenee tena hɔ daa.

4 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.

Esum mu mpo hann pue ma nnipa a wɔtene, ma ɔdomfoɔ, mmɔborɔhunufoɔ ne ɔnokwafoɔ.

5 Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!

Yiedie bɛba deɛ ne tirim yɛ mmrɛ na ɔde fɛm kwa. Yiedie bɛba deɛ ɔde atɛntenenee yɛ ne nneɛma so.

6 Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.

Ampa ara, ɔrenhinhim da biara da; wɔbɛkae onipa tenenee daa.

7 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.

Ɔte asɛmmɔne a, ɛmmɔ ne hu; nʼakoma atim wɔ Awurade mu ahotosoɔ mu.

8 Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.

Nʼakoma wɔ banbɔ, na ɔnsuro; awieeɛ no, ɔde nkonimdie bɛhyia nʼatamfoɔ.

9 Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.

Ɔto nʼakyɛdeɛ pete aman so ma ahiafoɔ, ne tenenee wɔ hɔ daa; wɔbɛkae wɔn daa na wɔahyɛ wɔn animuonyam.

10 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.

Omumuyɛfoɔ bɛhunu ama ayɛ no yea, ɔbɛtwere ne se na wafɔn; omumuyɛfoɔ tirimpɔ bɛyɛ kwa.