Psaltaren 112

1 Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.

Alleluja! Svētīgs ir tas vīrs, kas To Kungu bīstas, kam pie Viņa baušļiem labs prāts.

2 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.

Tā dzimums būs varens virs zemes; taisno cilts taps svētīta.

3 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.

Padoms un bagātība ir viņa namā, un viņa taisnība pastāv mūžīgi.

4 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.

Taisniem tumsībā aust gaišums; jo Viņš ir žēlīgs, sirds žēlīgs un taisns.

5 Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!

Labi tam cilvēkam, kas apžēlojās un aizdod, tiesā tas savu lietu vedīs galā.

6 Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.

Jo tas nešaubīsies ne mūžam; taisnais paliks mūžīgā piemiņā.

7 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.

No ļaunas slavas tas nebīstas viņa sirds ir stipra un paļaujas uz To Kungu.

8 Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.

Viņa sirds ir droša un nebīstas; tiekams ar prieku skatās uz saviem pretiniekiem.

9 Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.

Viņš izdala un dod nabagiem; viņa taisnība paliek mūžīgi, viņa rags top paaugstināts ar godu.

10 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.

Bezdievīgais to redzēs un apskaitīsies, viņš sakodīs savus zobus un iznīks; ko bezdievīgie kāro, ies bojā.