< Psaltaren 112 >
1 Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.
Haleluya! Berbahagialah orang yang takut akan TUHAN, yang sangat suka kepada segala perintah-Nya.
2 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.
Anak cucunya akan perkasa di bumi; angkatan orang benar akan diberkati.
3 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.
Harta dan kekayaan ada dalam rumahnya, kebajikannya tetap untuk selamanya.
4 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.
Di dalam gelap terbit terang bagi orang benar; pengasih dan penyayang orang yang adil.
5 Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!
Mujur orang yang menaruh belas kasihan dan yang memberi pinjaman, yang melakukan urusannya dengan sewajarnya.
6 Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.
Sebab ia takkan goyah untuk selama-lamanya; orang benar itu akan diingat selama-lamanya.
7 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.
Ia tidak takut kepada kabar celaka, hatinya tetap, penuh kepercayaan kepada TUHAN.
8 Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.
Hatinya teguh, ia tidak takut, sehingga ia memandang rendah para lawannya.
9 Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.
Ia membagi-bagikan, ia memberikan kepada orang miskin; kebajikannya tetap untuk selama-lamanya, tanduknya meninggi dalam kemuliaan.
10 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.
Orang fasik melihatnya, lalu sakit hati, ia menggertakkan giginya, lalu hancur; keinginan orang fasik akan menuju kebinasaan.