< Psaltaren 112 >
1 Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.
Alleluja! Wie selig, wer den Herren fürchtet und freudig tut, was er gebeut!
2 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.
Sein Stamm ist mächtig auf der Erde; gesegnet ist der Redlichen Geschlecht.
3 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.
In seinem Haus ist Pracht und Fülle, und seine Milde währet immerdar.
4 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.
Er strahlt den Frommen auf, ein Licht im Dunkel, barmherzig, mild und liebevoll ist er.
5 Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!
Wohl geht's dem Mann, der schenkt und leiht, der hierfür seinen Haushalt nach Gebühr einrichtet.
6 Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.
Er wankt auf ewig nicht; in ewigem Gedächtnis bleibt er als Gerechter.
7 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.
Vor Unheilsboten bebt er nicht; sein Herz ist unverzagt, dem Herrn vertrauend.
8 Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.
Sein Herz ist fest und ohne Furcht; er schaut sogar an seinen Feinden seine Lust.
9 Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.
Freigebig ist er, schenkt den Armen, und alle Zeit währt seine Milde; durch sein Vermögen ragt er hoch empor.
10 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.
Der Frevler sieht's und ärgert sich, und zähneknirschend schwindet er dahin; der Bösen Reiz vergeht.