< Psaltaren 112 >
1 Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.
Louez l’Éternel! Heureux l’homme qui craint l’Éternel, Qui trouve un grand plaisir à ses commandements.
2 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.
Sa postérité sera puissante sur la terre, La génération des hommes droits sera bénie.
3 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.
Il a dans sa maison bien-être et richesse, Et sa justice subsiste à jamais.
4 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.
La lumière se lève dans les ténèbres pour les hommes droits, Pour celui qui est miséricordieux, compatissant et juste.
5 Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!
Heureux l’homme qui exerce la miséricorde et qui prête, Qui règle ses actions d’après la justice!
6 Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.
Car il ne chancelle jamais; La mémoire du juste dure toujours.
7 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.
Il ne craint point les mauvaises nouvelles; Son cœur est ferme, confiant en l’Éternel.
8 Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.
Son cœur est affermi; il n’a point de crainte, Jusqu’à ce qu’il mette son plaisir à regarder ses adversaires.
9 Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.
Il fait des largesses, il donne aux indigents; Sa justice subsiste à jamais; Sa tête s’élève avec gloire,
10 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina tänder samman och täras bort. Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.
Le méchant le voit et s’irrite, Il grince les dents et se consume; Les désirs des méchants périssent.