Psaltaren 111

1 Halleluja! Jag vill tacka HERREN av allt hjärta i de rättsinnigas råd och församling.

Halleluja. Jag tackar Herranom af allo hjerta, uti de frommas råd, och i församlingene.

2 Stora äro HERRENS verk, de begrundas av alla som hava sin lust i dem.

Store äro Herrans verk; den som uppå dem aktar, hafver lust deraf.

3 Majestät och härlighet är vad han gör, och hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.

Hvad han skickar, det är lofligit och härligit, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

4 Han har så gjort, att hans under äro i åminnelse; nådig och barmhärtig är HERREN.

Han hafver gjort en åminnelse till sina under, den nådelige och barmhertige Herren.

5 Han giver mat åt dem som frukta honom, han tänker evinnerligen på sitt förbund.

Han gifver mat dem som frukta honom; han tänker evinnerliga uppå sitt förbund.

6 Sina gärningars kraft har han gjort kunnig för sitt folk, i det han gav dem hedningarnas arvedel.

Han låter förkunna små väldiga gerningar sino folke, att han skall gifva dem Hedningarnas arf.

7 Hans händers verk äro trofasthet och rätt, oryggliga äro alla hans ordningar.

Hans händers verk äro sanning och rätt; all hans bud äro rättsinnige.

8 De stå fasta för alltid och för evigt, de fullbordas med trofasthet och rättvisa.

De blifva vid magt alltid och evinnerliga, och ske troliga och redeliga.

9 Han har sänt sitt folk förlossning, han har stadgat sitt förbund för evig tid; heligt och fruktansvärt är hans namn.

Han sänder sino folke förlossning; han lofvar, att hans förbund skall evinnerliga blifva; heligt och förskräckeligit är hans Namn.

10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, ett gott förstånd få alla de som göra därefter. Hans lov förbliver evinnerligen.

Herrans fruktan är vishetenes begynnelse; det är ett godt förstånd, den derefter gör; hans lof blifver evinnerliga.