Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

Dawid dwom. Me Nyankopɔn a mekamfo wo, nyɛ komm,

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

na amumɔyɛfo ne nkontompofo atu wɔn ano agu me so; wɔde atoro tɛkrɛma akasa atia me.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

Wɔde nitansɛm atwa me ho ahyia na wɔtow hyɛ me so a menkaa wɔn.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

Wɔka nsɛm to me so de tua mʼadɔeyɛ so ka, nanso meyɛ obi a mepɛ mpaebɔ.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

Wɔde bɔne tua me papayɛ so ka, na wɔde ɔtan tua mʼadɔeyɛ so ka.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Ma onipa bɔne bi nsɔre ntia no; na Satan nnyina ne nsa nifa so.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

Wodi nʼasɛm a, ma onni fɔ, na ne mpaebɔ mmu no kumfɔ.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Ma ne nkwa nna nyɛ kakraa bi; na ɔfoforo nsi nʼanan mu sɛ ɔkannifo.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Ma ne mma nyɛ ayisaa na ne yere nyɛ okunafo.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

Ma ne mma nkyinkyin nsrɛsrɛ ade; ma wɔmpam wɔn mfi wɔn afi a abubu no mu.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Ma ɔdefirifo bi mfa nea ɔwɔ nyinaa; na ananafo mfom nʼadwuma so aba.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

Mma obiara nhu no, anaa ne ayisaa mmɔbɔ.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Ma nʼase nhyew, na wɔn din nyera wɔ awo ntoatoaso a ɛreba no mu.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Ma wɔnkae nʼagyanom nnebɔne wɔ Awurade anim; na ne na bɔne no ntena hɔ daa.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Wɔn bɔne nyinaa nka Awurade anim, na wɔankae wɔn bio wɔ asase so.

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

Efisɛ wannwene da sɛ ɔbɛyɛ adɔe, na mmom ɔtaa ahiafo mmɔborɔfo ne wɔn a wɔn werɛ ahow de kɔɔ owu mu.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

Nʼani gyee sɛ ɔbɛdome enti nnome mmra no so; wampɛ sɛ obehyira enti nhyira mmɔ no.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

Ɔhyɛɛ nnome sɛ atade; ɛno kɔɔ ne nipadua mu sɛ nsu, ne ne nnompe mu sɛ ngo.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Ma ɛnyɛ sɛ atade a ɛkyekyere ne ho, ne abɔso a ɛbɔ no daa.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

Ma eyi nyɛ Awurade akatua a ɔde ma me sobobɔfo, wɔn a wɔka nsɛmmɔne fa me ho no.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Nanso wo Asafo Awurade, wo din nti wo ne me nni no yiye; fi wʼadɔe mu gye me.

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

Efisɛ meyɛ ohiani ne nea onni bi, na me koma atɔ beraw wɔ me mu.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Mitwaa mu sɛ anwummere sunsuma; wopia me kyene sɛ mmoadabi.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

Mmuadadi ama me nkotodwe mu agugow; mafɔn, na ama aka me nnompe.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

Mayɛ aserewde ama wɔn a wɔbɔ me sobo; sɛ wohu me a, wɔwosow wɔn ti.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Boa me, Awurade me Nyankopɔn; gye me sɛnea wʼadɔe te.

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

Ma wonhu sɛ ɛyɛ wo nsa, na wo na woayɛ, Awurade.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Wɔbɛdome, nanso wubehyira; sɛ wɔtow hyɛ me so a wɔn anim begu ase, nanso wo somfo ani begye.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Mʼatamfo befura animguase; na akyekyere wɔn ho sɛ atade.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

Mede mʼano bɛma Awurade so ayɛ no kɛse; mɛkamfo no wɔ dɔm mu.

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

Efisɛ ogyina ohiani nsa nifa so sɛ obegye no nkwa afi wɔn a wobu no kumfɔ nsam.