Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

¡O Dios de mi alabanza! no calles:

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

Porque boca de impío, y boca de engañador se han abierto sobre mí: han hablado de mí con lengua mentirosa.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

Y con palabras de odio me rodearon; y pelearon contra mí sin causa.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

En pago de mi amor me han sido adversarios; y yo, hacía oración.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

Y pusieron contra mí mal por bien; y odio por mi amor.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Pon sobre él al impío, y Satanás esté a su diestra.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

Cuando fuere juzgado, salga por impío, y su oración sea para pecado.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Sean sus días pocos: tome otro su oficio.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

Sean sus hijos huérfanos; y su mujer viuda.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

Y anden sus hijos vagabundos, y mendiguen; y procuren de sus desiertos.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Enrede el acreedor todo lo que tiene; y extraños saqueen su trabajo.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

No tenga quien le haga misericordia; ni haya quien tenga compasión de sus huérfanos.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Su posteridad sea talada: en segunda generación sea raído su nombre.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Venga en memoria cerca de Jehová la maldad de sus padres; y el pecado de su madre no sea raído.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Estén delante de Jehová siempre; y él corte de la tierra su memoria.

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

Por cuanto no se acordó de hacer misericordia; y persiguió al varón afligido, y menesteroso, y quebrantado de corazón, para matarle.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

Y amó la maldición, y vínole; y no quiso la bendición, y ella se alejó de él.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

Y vistióse de maldición como de su vestido; y entró como agua en sus entrañas, y como aceite en sus huesos.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Séale como vestido con que se cubra; y en lugar de cinto con que siempre se ciña.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

Este sea el salario, de parte de Jehová, de los que me calumnían; y los que hablan mal contra mi alma.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Y tú, Jehová Señor, haz conmigo por causa de tu nombre: escápame, porque tu misericordia es buena.

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

Porque yo soy afligido y necesitado; y mi corazón está herido dentro de mí.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Como la sombra cuando declina me voy; soy sacudido como langosta.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

Mis rodillas están enflaquecidas a causa del ayuno; y mi carne está falta de gordura.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

Yo he sido a ellos oprobio: mirábanme, y meneaban su cabeza.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Ayúdame, Jehová Dios mío: sálvame conforme a tu misericordia;

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

Y entiendan que esta es tu mano; que tú, Jehová, has hecho esto.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Maldigan ellos, y bendigas tú; levántense, mas sean avergonzados: y tu siervo sea alegrado.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Sean vestidos de vergüenza los que me calumnían; y sean cubiertos como de manto de su confusión.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

Yo alabaré a Jehová en gran manera con mi boca; y en medio de muchos le loaré:

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

Porque él se pondrá a la diestra del pobre; para librar su alma de los que juzgan.