Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
Bože, slavo moja, nemoj muèati,
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
Jer se usta bezbožnièka i usta lukava na me otvoriše; govore sa mnom jezikom lažljivijem.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
Rijeèima zlobnijem sa svijeh strana gone me, i oružaju se na me ni za što.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
Za ljubav moju ustaju na mene, a ja se molim.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
Vraæaju mi zlo za dobro, i mržnju za ljubav moju.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Postavi nad njim starješinu bezbožnika, i protivnik neka mu stane s desne strane.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Kad se stane suditi, neka izaðe kriv, i molitva njegova neka bude grijeh.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Neka budu dani njegovi kratki, i vlast njegovu neka dobije drugi.
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Djeca njegova nek budu sirote, i žena njegova udovica.
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Djeca njegova nek se potucaju i prose, i neka traže hljeba izvan svojih pustolina.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Neka mu uzme dužnik sve što ima, i neka razgrabe tuðini muku njegovu.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Nek se ne naðe niko ko bi ga ljubio, ni ko bi se smilovao na sirote njegove.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Natražje njegovo nek se zatre, u drugom koljenu neka pogine ime njihovo.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Bezakonje starijeh njegovijeh nek se spomene u Gospoda, i grijeh matere njegove nek se ne izbriše.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Neka budu svagda pred Gospodom, i on neka istrijebi spomen njihov na zemlji;
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Zato što se nije sjeæao èiniti milost, nego je gonio èovjeka ništega i ubogoga, i tužnome u srcu tražio smrt.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Ljubio je kletvu, neka ga i stigne; nije mario za blagoslov, neka i otide od njega.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
Nek se obuèe u kletvu kao u haljinu, i ona nek uðe u njega kao voda, i kao ulje u kosti njegove.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Nek mu ona bude kao haljina, u koju se oblaèi, i kao pojas, kojim se svagda paše.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
Taka plata nek bude od Gospoda onima koji me nenavide, i koji govore zlo na dušu moju.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
A meni, Gospode, Gospode, uèini što prilièi imenu tvojemu. Ti si dobar, milošæu svojom izbavi me.
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Jer sam nevoljan i ništ, i srce je moje ranjeno u meni.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Nestaje me kao sjena, kad se odmièe; tjeraju me kao skakavce.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
Koljena moja iznemogoše od posta, i tijelo moje omrša.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
Postadoh potsmijeh njima; videæi me mašu glavom svojom.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Pomozi mi, Gospode, Bože moj, spasi me po milosti svojoj.
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
Neka poznadu da je ovo tvoja ruka, i ti, Gospode, da si ovo uèinio.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Oni kunu, a ti blagoslovi; ustaju, ali nek se postide, i sluga se tvoj obraduje.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Nek se protivnici moji obuku u sramotu, i kao haljinom nek se pokriju stidom svojim.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
Hvaliæu Gospoda veoma ustima svojima, i usred mnogih slaviæu ga,
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Jer stoji s desne strane ubogome, da bi ga spasao od onijeh koji osuðuju dušu njegovu.
