< Psaltaren 109 >

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
Ya Makulu wa Bayimbi. Zabbuli ya Dawudi. Ayi Katonda wange gwe ntendereza, tonsiriikirira.
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
Kubanga abantu abakola ebibi era abalimba, banjogeddeko eby’obulimba.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
Banfukumulidde ebigambo eby’obukyayi, ne bannumbagana awatali nsonga.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
Bwe mbalaga omukwano, bo bandaga bukyayi; kyokka nze mbasabira.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
Bwe mbakolera ebirungi bo bansasulamu bibi; bwe mbalaga okwagala bo bankyawa bukyayi.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Mumulabire omuntu omukozi w’ebibi amwolekere; wabeewo amuwawaabira.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Bwe banaawoza, omusango gumusinge; n’okusaba kwe kufuuke kwonoona.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Aleme kuwangaala; omuntu omulala amusikire.
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Abaana be basigalire awo nga tebaliiko kitaabwe, ne mukyala we afuuke nnamwandu.
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Abaana be bataataaganenga nga bagenda basabiriza; bagobebwe ne mu bifulukwa mwe basula.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Amubanja ajje awambe ebibye byonna; n’abagwira bamunyageko ebintu bye byonna bye yakolerera.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Waleme kubaawo amusaasira, wadde akolera abaana be ebyekisa.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Ezzadde lye lizikirizibwe, n’amannya g’abazzukulu be gasangulwe mu ago ag’omu mulembe oguliddirira.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Mukama ajjukirenga ebyonoono bya bakadde be; n’ekibi kya nnyina kireme kwerabirwanga.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Mukama ajjukirenga ebyonoono byabwe bulijjo, n’ensi ebeerabirire ddala.
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Kubanga talowoozangako kukolera muntu yenna kya kisa; naye yayigganyanga abaavu, n’abeetaaga, n’abanakuwavu n’abatuusa ne ku kufa.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Yayagalanga nnyo okukolima; kale ebikolimo bimwefuulire. Teyayagalanga mikisa; kale gimwesambire ddala!
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
Yeeteekako okukolima ng’ekyambalo, ne kumutobya ng’amazzi, ne kuyingira mu magumba ge ng’amafuta.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Kubeerenga ng’ekyambalo ky’ayambadde, era ng’olukoba lwe yeesibye emirembe gyonna.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
Ebyo byonna y’eba ebeera empeera, Mukama gy’awa abo abandoopaloopa, era abanjogerako eby’akabi ebyereere.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
Naye ggwe, Ayi Mukama Katonda wange, nnwanirira olw’erinnya lyo; era omponye olw’okwagala kwo okulungi okutaggwaawo.
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Kubanga ndi mwavu era ali mu kwetaaga, n’omutima gwange gunyolwa nnyo.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Sikyaliwo, ndi ng’ekisiikirize eky’akawungeezi; mmansuddwa eri ng’enzige.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
Amaviivi gange ganafuye olw’okusiiba; omubiri gwange gukozze ne guggwaamu ensa.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
Abandoopaloopa bansekerera; bwe bandaba nga banyeenyeza omutwe.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Mbeera, Ayi Mukama Katonda wange! Ondokole ng’okwagala kwo okutaggwaawo bwe kuli.
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
Baleke bategeere nti ggwe okikoze, n’omukono gwo Ayi Mukama.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Balikoma, naye ggwe olimpa omukisa! Leka abannumbagana baswale, naye nze omuddu wo nga nsanyuka!
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Abandoopa baswazibwe, n’ensonyi zaabwe zibabuzeeko obwekyusizo.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
Nneebazanga Mukama n’akamwa kange; nnaamutenderezanga wakati mu kibiina ekinene.
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Kubanga alwanirira omunaku ali mu kwetaaga, n’amuwonya abo abaagala afe.

< Psaltaren 109 >