Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
In finem, Psalmus David.
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
Deus laudem meam ne tacueris: quia os peccatoris, et os dolosi super me apertum est.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
Locuti sunt adversum me lingua dolosa, et sermonibus odii circumdederunt me: et expugnaverunt me gratis.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
Pro eo ut me diligerent, detrahebant mihi: ego autem orabam.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
Et posuerunt adversum me mala pro bonis: et odium pro dilectione mea.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Constitue super eum peccatorem: et diabolus stet a dextris eius.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Cum iudicatur, exeat condemnatus. et oratio eius fiat in peccatum.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Fiant dies eius pauci: et episcopatum eius accipiat alter.
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Fiant filii eius orphani: et uxor eius vidua.
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Nutantes transferantur filii eius, et mendicent: et eiiciantur de habitationibus suis.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Scrutetur fœnerator omnem substantiam eius: et diripiant alieni labores eius.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Non sit illi adiutor: nec sit qui misereatur pupillis eius.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Fiant nati eius in interitum: in generatione una deleatur nomen eius.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
In memoriam redeat iniquitas patrum eius in conspectu Domini: et peccatum matris eius non deleatur.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Fiant contra Dominum semper, et dispereat de terra memoria eorum:
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
pro eo quod non est recordatus facere misericordiam.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Et persecutus est hominem inopem, et mendicum, et compunctum corde mortificare.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
Et dilexit maledictionem, et veniet ei: et noluit benedictionem, et elongabitur ab eo. Et induit maledictionem sicut vestimentum, et intravit sicut aqua in interiora eius, et sicut oleum in ossibus eius.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Fiat ei sicut vestimentum, quo operitur: et sicut zona, qua semper præcingitur.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
Hoc opus eorum, qui detrahunt mihi apud Dominum: et qui loquuntur mala adversus animam meam.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
Et tu Domine, Domine, fac mecum propter nomen tuum: quia suavis est misericordia tua. Libera me
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
quia egenus, et pauper ego sum: et cor meum conturbatum est intra me.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Sicut umbra cum declinat, ablatus sum: et excussus sum sicut locustæ.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
Genua mea infirmata sunt a ieiunio: et caro mea immutata est propter oleum.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
Et ego factus sum opprobrium illis: viderunt me, et moverunt capita sua.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Adiuva me Domine Deus meus: salvum me fac secundum misericordiam tuam.
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
Et sciant quia manus tua hæc: et tu Domine fecisti eam.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Maledicent illi, et tu benedices: qui insurgunt in me, confundantur: servus autem tuus lætabitur.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Induantur qui detrahunt mihi, pudore: et operiantur sicut diploide confusione sua.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
Confitebor Domino nimis in ore meo: et in medio multorum laudabo eum.
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Quia astitit a dextris pauperis, ut salvam faceret a persequentibus animam meam.
