Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
Untuk pemimpin kor. Mazmur Daud. Ya Allah yang selalu kupuji, janganlah berdiam diri.
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
Sebab aku diserang penjahat dan penipu yang menyebarkan cerita-cerita bohong tentang aku.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
Mereka menyerang aku dengan kata-kata penuh kebencian, dan memerangi aku tanpa alasan.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
Mereka menuduh aku, walaupun aku mengasihi mereka, dan telah mendoakan mereka.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
Mereka membalas kebaikanku dengan kejahatan, dan kasihku dengan kebencian.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Angkatlah seorang jahat untuk mengadili dia, biarlah ia didakwa oleh lawannya.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Biarlah ia diadili dan dinyatakan bersalah, dan biarlah doanya dianggap dosa.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Biarlah hidupnya lekas berakhir, dan jabatannya diambil oleh orang lain.
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Biarlah anak-anaknya menjadi yatim, dan istrinya menjadi janda.
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Biarlah anak-anaknya menjadi pengemis yang mengembara, dan diusir dari reruntuhan rumahnya.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Biarlah segala miliknya disita oleh penagih utang, dan hasil jerih payahnya dirampas orang.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Jangan ada yang baik hati kepadanya, atau menyayangi anak-anak yang ditinggalkannya.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Biarlah seluruh keturunannya dibinasakan, dan namanya dilupakan oleh angkatan yang kemudian.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Biarlah kejahatan leluhurnya tetap diingat TUHAN, dan dosa ibunya tidak dihapuskan.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Biarlah dosa mereka selalu diingat TUHAN, dan tak ada yang mengenang mereka di bumi.
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Sebab orang itu tak pernah ingat untuk menunjukkan kasih sayang. Ia menganiaya orang miskin dan sengsara, dan membunuh orang yang tak berdaya.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Ia suka mengutuk; biarlah ia sendiri kena kutuk! Ia tidak suka memberi berkat, biarlah tak ada berkat untuk dia!
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
Baginya mengutuk itu perbuatan biasa, sama seperti mengenakan pakaiannya. Biarlah kutuk itu merembes seperti air ke badannya, dan seperti minyak ke dalam tulang-tulangnya.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Biarlah kutuk itu menutupi dia seperti pakaian, dan selalu melingkari dia seperti ikat pinggang.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
TUHAN, jatuhkanlah hukuman itu atas penuduhku, atas orang yang bicara jahat tentang aku.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
Tetapi tolonglah aku sesuai dengan janji-Mu, ya TUHAN Allahku, selamatkanlah aku karena kebaikan dan kasih-Mu.
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Sebab aku miskin dan sengsara, dan hatiku terluka sampai dalam.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Aku hampir hilang seperti bayangan di waktu petang, aku dikebaskan seperti belalang.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
Lututku gemetar karena berpuasa, badanku menjadi kurus kering.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
Orang-orang yang melihat aku menghina aku sambil menggeleng-gelengkan kepala.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Tolonglah aku, ya TUHAN Allahku, selamatkanlah aku sesuai dengan kasih-Mu.
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
Maka musuhku akan tahu bahwa itu perbuatan-Mu, bahwa Engkau, TUHAN, yang melakukannya.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Walaupun mereka mengutuk aku, semoga Engkau memberkati aku. Biarpun mereka bangkit, mereka akan dipermalukan; tetapi semoga aku, hamba-Mu, digembirakan.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Biarlah orang-orang yang menuduh aku diliputi kehinaan, dan rasa malu menyelubungi mereka seperti jubah.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
Aku mau memuji TUHAN dengan suara nyaring, memasyhurkan Dia di tengah himpunan umat.
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Sebab Ia membela dan menyelamatkan orang miskin dari mereka yang menjatuhkan hukuman mati ke atasnya.
