Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
Au maître-chantre. Psaume de David.
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
O Dieu de ma louange, ne te tais point! Car la bouche du méchant et la bouche du perfide se sont ouvertes contre moi; ils me parlent avec une langue menteuse.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
Ils m'environnent de paroles de haine; ils me font la guerre sans cause.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
En retour de mon amour, ils se font mes adversaires; moi, je ne fais que prier.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
Ils m'ont rendu le mal pour le bien, et la haine pour mon amour.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Établis sur lui un méchant, et qu'un adversaire se tienne à sa droite!
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Quand on le jugera, qu'il soit déclaré coupable, et que sa prière lui soit imputée à péché!
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Que ses jours soient peu nombreux; qu'un autre prenne sa charge!
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Que ses fils soient orphelins, et sa femme veuve!
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Que ses fils soient errants et mendiants; qu'ils aillent quêter loin de leurs masures!
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Que le créancier jette le filet sur ce qu'il a; que les étrangers pillent son travail!
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Qu'il n'y ait personne qui lui continue sa bonté; que nul n'ait pitié de ses orphelins!
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Que sa postérité soit retranchée; que dans la génération à venir leur nom soit effacé!
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Que l'iniquité de ses pères revienne en mémoire devant l'Éternel, et que le péché de sa mère ne soit point effacé;
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Qu'ils soient toujours devant l'Éternel, et qu'il retranche leur mémoire de la terre;
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Parce qu'il ne s'est pas souvenu d'user de bonté, qu'il a persécuté l'affligé, le pauvre, l'homme au cœur brisé, pour le faire mourir!
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Il a aimé la malédiction, elle viendra sur lui; il n'a point pris plaisir à la bénédiction, elle s'éloignera de lui.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
Il sera enveloppé de malédiction comme d'un manteau; elle pénétrera dans son corps comme de l'eau, et dans ses os comme de l'huile.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Elle sera comme l'habit dont il se couvre, comme la ceinture dont il est toujours ceint.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
Tel sera, de la part de l'Éternel, le salaire de mes adversaires, et de ceux qui disent du mal contre moi.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
Mais toi, Éternel mon Dieu, agis en ma faveur, à cause de ton nom; selon la grandeur de ta bonté, délivre-moi!
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Car je suis affligé et misérable, et mon cœur est blessé au-dedans de moi.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Je m'en vais comme l'ombre quand elle décline; je suis chassé comme la sauterelle.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
Mes genoux chancellent par le jeûne; ma chair a perdu son embonpoint.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
Je suis pour eux un sujet d'opprobre; en me voyant, ils hochent la tête.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Sois-moi en aide, Éternel mon Dieu!
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
Sauve-moi selon ta bonté, afin qu'ils sachent que c'est ta main, que c'est toi, Éternel, qui l'as fait.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Ils maudiront, toi tu béniras; ils s'élèvent, mais ils rougiront, et ton serviteur se réjouira.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Que mes adversaires soient revêtus de confusion, et couverts de leur honte comme d'un manteau!
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
Ma bouche louera hautement l'Éternel; je le célébrerai au milieu de la multitude.
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Car il se tient à la droite du pauvre, pour le sauver de ceux qui condamnent son âme.
