< Psaltaren 109 >

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
Psaume de David, [donné] au maître chantre. Ô Dieu de ma louange, ne te tais point.
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
Car la bouche du méchant, et la bouche [remplie] de fraudes se sont ouvertes contre moi, [et] m'ont parlé, en usant d'une langue trompeuse.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
Et des paroles pleines de haine m'ont environné, et ils me font la guerre sans cause.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
Au lieu que je les aimais, ils ont été mes ennemis; mais moi, je n'ai fait que prier [en leur faveur].
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
Et ils m'ont rendu le mal pour le bien, et la haine pour l'amour que je leur portais.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Etablis le méchant sur lui, et fais que l'adversaire se tienne à sa droite.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Quand il sera jugé, fais qu'il soit déclaré méchant, et que sa prière soit regardée comme un crime.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Que sa vie soit courte, et qu'un autre prenne sa charge.
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Que ses enfants soient orphelins, et sa femme veuve;
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Et que ses enfants soient entièrement vagabonds, et qu'ils mendient et quêtent [en sortant] de leurs maisons détruites.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Que le créancier usant d'exaction attrape tout ce qui est à lui, et que les étrangers butinent tout son travail.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Qu'il n'y ait personne qui étende sa compassion sur lui, et qu'il n'y ait personne qui ait pitié de ses orphelins.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Que sa postérité soit exposée à être retranchée; que leur nom soit effacé dans la race qui le suivra.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Que l'iniquité de ses pères revienne en mémoire à l'Eternel, et que le péché de sa mère ne soit point effacé.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Qu'ils soient continuellement devant l'Eternel; et qu'il retranche leur mémoire de la terre;
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Parce qu'il ne s'est point souvenu d'user de miséricorde, mais il a persécuté l'homme affligé et misérable, dont le cœur est brisé, et cela pour le faire mourir.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Puisqu'il a aimé la malédiction, que la malédiction tombe sur lui; et parce qu'il n'a point pris plaisir à la bénédiction, que la bénédiction aussi s'éloigne de lui.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
Et qu'il soit revêtu de malédiction comme de sa robe, et qu'elle entre dans son corps comme de l'eau, et dans ses os comme de l'huile.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Qu'elle lui soit comme un vêtement dont il se couvre, et comme une ceinture, dont il se ceigne continuellement.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
Telle soit de part l'Eternel la récompense de mes adversaires, et de ceux qui parlent mal de moi.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
Mais toi, Eternel Seigneur, agis avec moi pour l'amour de ton Nom; [et] parce que ta miséricorde est tendre, délivre-moi.
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Car je suis affligé et misérable, et mon cœur est blessé au-dedans de moi.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Je m'en vais comme l'ombre quand elle décline, et je suis chassé comme une sauterelle.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
Mes genoux sont affaiblis par le jeûne, et ma chair s'est amaigrie, au lieu qu'elle était en bon point.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
Encore leur suis-je en opprobre; quand ils me voient ils branlent la tête.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Eternel mon Dieu! aide-moi, [et] délivre-moi selon ta miséricorde.
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
Afin qu'on connaisse que c'est ici ta main, et que toi, ô Eternel! tu as fait ceci.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Ils maudiront, mais tu béniras; ils s'élèveront, mais ils seront confus, et ton serviteur se réjouira.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Que mes adversaires soient revêtus de confusion, et couverts de leur honte comme d'un manteau.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
Je célébrerai hautement de ma bouche l'Eternel, et je le louerai au milieu de plusieurs nations.
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
De ce qu'il se tient à la droite du misérable, pour le délivrer de ceux qui condamnent son âme.

< Psaltaren 109 >