Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
Au maître de chant. Psaume de David. Dieu de ma louange, ne garde pas le silence!
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
Car la bouche du méchant, la bouche du perfide, s’ouvre contre moi. Ils parlent contre moi avec une langue de mensonge,
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
ils m’assiègent de paroles haineuses, et ils me font la guerre sans motif.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
En retour de mon affection, ils me combattent, et moi, je ne fais que prier.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
Ils me rendent le mal pour le bien, et la haine pour l’amour.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Mets-le au pouvoir d’un méchant, et que l’accusateur se tienne à sa droite!
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Quand on le jugera, qu’il sorte coupable, et que sa prière soit réputée péché!
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Que ses jours soient abrégés, et qu’un autre prenne sa charge!
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Que ses enfants deviennent orphelins, que son épouse soit veuve!
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Que ses enfants soient vagabonds et mendiants, cherchant leur pain loin de leurs maisons en ruines!
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Que le créancier s’empare de tout ce qui est à lui, et que les étrangers pillent ce qu’il a gagné par son travail!
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Qu’il n’ait personne qui lui garde son affection, que nul n’ait pitié de ses orphelins!
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Que ses descendants soient voués à la ruine, et que leur nom soit effacé à la seconde génération!
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Que l’iniquité de ses pères reste en souvenir devant Yahweh, et que la faute de leur mère ne soit pas effacée!
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Qu’elles soient toujours devant Yahweh, et qu’il retranche de la terre leur mémoire!
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Parce qu’il ne s’est pas souvenu d’exercer la miséricorde, parce qu’il a persécuté le malheureux et l’indigent, et l’homme au cœur brisé pour le faire mourir.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Il aimait la malédiction: elle tombe sur lui; il dédaignait la bénédiction: elle s’éloigne de lui.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
Il s’est revêtu de la malédiction comme d’un vêtement; comme l’eau elle entre au-dedans de lui, et comme l’huile elle pénètre dans ses os.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Qu’elle soit pour lui le vêtement qui l’enveloppe, la ceinture qui ne cesse de l’entourer!
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
Tel soit, de la part de Yahweh le salaire de mes adversaires, et de ceux qui parlent méchamment contre moi.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
Et toi, Seigneur Yahweh, prends ma défense à cause de ton nom; dans ta grande bonté, délivre-moi.
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Car je suis malheureux et indigent, et mon cœur est blessé au-dedans de moi.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Je m’en vais comme l’ombre à son déclin, je suis emporté comme la sauterelle.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
A force de jeûne mes genoux chancellent, et mon corps est épuisé de maigreur.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
Je suis pour eux un objet d’opprobre; ils me regardent et branlent de la tête.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Secours-moi, Yahweh, mon Dieu! Sauve-moi dans ta bonté!
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
Qu’ils sachent que c’est ta main, que c’est toi, Yahweh, qui l’a fait!
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Eux, ils maudissent; mais toi, tu béniras; ils se lèvent, mais ils seront confondus, et ton serviteur sera dans la joie.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Mes adversaires seront revêtus d’ignominie, ils seront enveloppés de leur honte comme d’un manteau.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
Mes lèvres loueront hautement Yahweh; je le célébrerai au milieu de la multitude;
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
car il se tient à la droite du pauvre, pour le sauver de ceux qui le condamnent.
