Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
To the chief Musician, A Psalm of David. Hold not thy peace, O God of my praise;
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
For the mouth of the wicked and the mouth of the deceitful are opened against me: they have spoken against me with a lying tongue.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
They encompassed me also with words of hatred; and fought against me without a cause.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
For my love they are my adversaries: but I [give myself to] prayer.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
And they have rewarded me evil for good, and hatred for my love.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Set thou a wicked man over him: and let Satan stand at his right hand.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
When he shall be judged, let him be condemned: and let his prayer become sin.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Let his days be few; [and] let another take his office.
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Let his children be fatherless, and his wife a widow.
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Let his children be continually vagabonds, and beg: let them seek [their bread] also out of their desolate places.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Let the extortioner catch all that he hath; and let strangers spoil his labor.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Let there be none to extend mercy to him: neither let there be any to favor his fatherless children.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Let his posterity be cut off; [and] in the generation following let their name be blotted out.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Let the iniquity of his fathers be remembered with the LORD; and let not the sin of his mother be blotted out.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Let them be before the LORD continually, that he may cut off the memory of them from the earth.
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Because that he remembered not to show mercy, but persecuted the poor and needy man, that he might even slay the broken in heart.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
As he loved cursing, so let it come to him: as he delighted not in blessing, so let it be far from him.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
As he clothed himself with cursing like as with his garment, so let it come into his bowels like water, and like oil into his bones.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Let it be to him as the garment [which] covereth him, and for a girdle with which he is girded continually.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
[Let] this [be] the reward of my adversaries from the LORD, and of them that speak evil against my soul.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
But do thou for me, O GOD the Lord, for thy name's sake: because thy mercy [is] good, deliver thou me.
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
For I [am] poor and needy, and my heart is wounded within me.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
I am gone like the shadow when it declineth: I am tossed up and down as the locust.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
My knees are weak through fasting; and my flesh faileth of fatness.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
I became also a reproach to them: [when] they looked upon me they shook their heads.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Help me, O LORD my God: O save me according to thy mercy:
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
That they may know that this [is] thy hand; [that] thou, LORD, hast done it.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Let them curse, but bless thou: when they arise, let them be ashamed; but let thy servant rejoice.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Let my adversaries be clothed with shame, and let them cover themselves with their own confusion, as with a mantle.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
I will greatly praise the LORD with my mouth; yes, I will praise him among the multitude.
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
For he will stand at the right hand of the poor, to save [him] from those that condemn his soul.
