Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
“For the leader of the music. A psalm of David.” O God of my praise! be not silent!
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
For the mouths of the wicked and the deceitful are opened against me; They speak against me with a lying tongue.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
They assault me on every side with words of hatred; They fight against me without a cause.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
For my love they are my adversaries: But I give myself unto prayer.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
They repay me evil for good, And hatred for love.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Set thou a wicked man over him, And let an adversary stand at his right hand!
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
When he is judged, may he be condemned, And may his prayer be a crime!
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
May his days be few, And another take his office!
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
May his children be fatherless, And his wife a widow!
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
May his children be vagabonds and beggars, And from their ruined dwellings seek their bread!
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
May a creditor seize on all that he hath, And a stranger plunder his substance!
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
May there be none to show him compassion, And none to pity his fatherless children!
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
May his posterity be cut off; In the next generation may his name be blotted out!
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
May the iniquity of his fathers be remembered by the LORD, And may the sin of his mother never be blotted out!
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
May they be before the LORD continually; And may he cut off their memory from the earth!
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Because he remembered not to show pity, But persecuted the afflicted and the poor man, And sought the death of the broken-hearted.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
As he loved cursing, let it come upon him; As he delighted not in blessing, let it be far from him!
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
May he be clothed with cursing as with a garment; May it enter like water into his bowels, And like oil into his bones!
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
May it be to him like the robe that covereth him, Like the girdle with which he is constantly girded!
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
May this be the wages of mine adversaries from the LORD, And of them that speak evil against me!
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
But do thou, O LORD, my God! take part with me, For thine own name's sake! Because great is thy mercy, O deliver me!
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
For I am afflicted and needy, And my heart is wounded within me.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
I am going like a shadow; I am driven away as the locust.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
My knees totter from fasting, And my flesh faileth of fatness.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
I am a reproach to my enemies; They gaze at me; they shake their heads.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Help me, O LORD, my God! O save me, according to thy mercy!
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
That they may know that this is thy hand; That thou, O Lord! hast done it!
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Let them curse, but do thou bless! When they arise, let them be put to shame; But let thy servant rejoice!
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
May my enemies be clothed with ignominy; May they be covered with their shame, as with a mantle!
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
I will earnestly praise the LORD with my lips; In the midst of the multitude I will praise him.
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
For he standeth at the right hand of the poor, To save him from those who would condemn him.
