Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
To him that excelleth. A Psalme of David. Holde not thy tongue, O God of my praise.
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
For the mouth of the wicked, and the mouth full of deceite are opened vpon me: they haue spoken to me with a lying tongue.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
They compassed me about also with words of hatred, and fought against me without a cause.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
For my friendship they were mine aduersaries, but I gaue my selfe to praier.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
And they haue rewarded me euil for good, and hatred for my friendship.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Set thou the wicked ouer him, and let the aduersarie stand at his right hand.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Whe he shalbe iudged, let him be condemned, and let his praier be turned into sinne.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Let his daies be fewe, and let another take his charge.
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Let his children be fatherlesse, and his wife a widowe.
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Let his children be vagabonds and beg and seeke bread, comming out of their places destroyed.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Let the extortioner catch al that he hath, and let the strangers spoile his labour.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Let there be none to extend mercie vnto him: neither let there be any to shewe mercie vpon his fatherlesse children.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Let his posteritie be destroied, and in the generation following let their name be put out.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Let the iniquitie of his fathers bee had in remembrance with the Lord: and let not the sinne of his mother be done away.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
But let them alway be before the Lord, that he may cut off their memorial from ye earth.
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Because he remembred not to shew mercie, but persecuted the afflicted and poore man, and the sorowfull hearted to slay him.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
As he loued cursing, so shall it come vnto him, and as he loued not blessing, so shall it be farre from him.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
As he clothed himselfe with cursing like a rayment, so shall it come into his bowels like water, and like oyle into his bones.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Let it be vnto him as a garment to couer him, and for a girdle, wherewith he shalbe alway girded.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
Let this be the rewarde of mine aduersarie from the Lord, and of them, that speake euill against my soule.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
But thou, O Lord my God, deale with me according vnto thy Name: deliuer me, (for thy mercie is good)
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Because I am poore and needie, and mine heart is wounded within me.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
I depart like the shadowe that declineth, and am shaken off as the grashopper.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
My knees are weake through fasting, and my flesh hath lost all fatnes.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
I became also a rebuke vnto them: they that looked vpon me, shaked their heads.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Helpe me, O Lord my God: saue me according to thy mercie.
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
And they shall know, that this is thine hand, and that thou, Lord, hast done it.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Though they curse, yet thou wilt blesse: they shall arise and be confounded, but thy seruant shall reioyce.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Let mine aduersaries be clothed with shame, and let them couer themselues with their confusion, as with a cloke.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
I will giue thankes vnto the Lord greatly with my mouth and praise him among ye multitude.
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
For he will stand at the right hand of the poore, to saue him from them that woulde condemne his soule.
