Psaltaren 109
1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
Přednímu zpěváku, žalm Davidův. Ó Bože chvály mé, nečiň se neslyše.
2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
Nebo ústa nešlechetného a ústa lstivá proti mně se otevřela, mluvili proti mně jazykem lživým.
3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
A slovy jizlivými osočili mne, válčí proti mně beze vší příčiny.
4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
Protivili mi se za mé milování, ješto jsem se za ně modlíval.
5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
Odplacují se mi zlým za dobré, a nenávistí za milování mé.
6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
Postav nad ním bezbožníka, a protivník ať mu stojí po pravici.
7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
Když před soudem stane, ať zůstane za nešlechetného, a prosba jeho budiž jemu k hříchu.
8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
Budiž dnů jeho málo, a úřad jeho vezmi jiný.
9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
Buďtež děti jeho sirotci, a žena jeho vdovou.
10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
Buďtež běhouni a tuláci synové jeho, žebřete, vyhnáni jsouce z poustek svých.
11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
Přitáhni k sobě lichevník všecko, cožkoli má, a úsilé jeho rozchvátejte cizí.
12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
Nebudiž, kdo by mu chtěl milosrdenství prokázati, aniž buď, kdo by se smiloval nad sirotky jeho.
13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
Potomci jeho z kořen vyťati buďte, v druhém kolenu vyhlazeno buď jméno jejich.
14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
Přijdiž na pamět nepravost předků jeho před Hospodinem, a hřích matky jeho nebuď shlazen.
15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
Buďtež před Hospodinem ustavičně, až by vyhladil z země památku jejich,
16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
Proto že nepamatoval, aby činil milosrdenství, ale protivenství činil člověku chudému a nuznému a sevřenému bolestí srdce, aby jej zamordoval.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
Poněvadž miloval zlořečení, nechať přijde na něj; neměl líbosti v požehnání, nechať se vzdálí od něho.
18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
A tak budiž oblečen v zlořečenství jako v svůj oděv, a ať vejde do vnitřností jeho jako voda, a jako olej do kostí jeho.
19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
Budiž jemu to jako plášť k přiodívání, a jako pás k ustavičnému opasování.
20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
Taková mzda přijdiž mým protivníkům od Hospodina, a mluvícím zlé věci proti duši mé.
21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
Ty pak, Hospodine Pane, nalož se mnou laskavě pro jméno své, nebo dobré jest milosrdenství tvé; vytrhni mne.
22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
Jsemť zajisté chudý a nuzný, a srdce mé raněno jest u vnitřnostech mých.
23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
Jako stín, když se nachyluje, ucházeti musím; honí se za mnou jako za kobylkou.
24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
Kolena má klesají postem, a tělo mé vyschlo z tučnosti.
25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
Nadto jsem jim za posměch; když mne uhlédají, potřásají hlavami svými.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
Spomoz mi, ó Hospodine Bože můj, zachovej mne podlé milosrdenství svého,
27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
Tak aby poznati mohli, že jest to ruka tvá, a že jsi ty, Hospodine, učinil to.
28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
Nechť oni jakkoli zlořečí, ty dobrořeč; kteříž povstali, nechť se zastydí, aby se veselil služebník tvůj.
29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
Buďtež oblečeni protivníci moji v zahanbení, a nechť se odějí jako pláštěm hanbou svou.
30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
Slaviti budu Hospodina velice ústy svými, a u prostřed mnohých chváliti jej budu,
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
Proto že stojí po pravici nuznému, aby ho zachoval od těch, kteříž odsuzují život jeho.
