Psaltaren 109

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

O Elohim Pathen koiham kathangvah ding, kei a kon in thipbeh leh gamla tah in umdan lang,

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

miphalouten eihousetna thujou eiseikhum teng u jong le thipbeh in umdan.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

Thet umtah thucheng ho pum in eiumkim vel un, ajeh beihel'in eikisat piuvin ahi.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

Keiman amaho hi kangailui amaho dinga kataolai hin amahon thepmosah teiding leh suhmang dingin eigong jingun ahi.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

Amahon thilpha kabol ho thilse jengin eilethuh'un, kangailutna hi vetda nan eithuh'un ahi.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Amahon asei un, “Ama doudin miphalou khat hintungdoh un, achungthu kitan theina dinga athepmo sahding hinsol'un” atiuve.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

Achungthu akitan teng amahi thepmosah uhitin, ataona chu chonsetnin simmu hite,

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Akum lhomsah uhite, michomkhat ama munna dinsah'u hite,

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

achate paneilou hisah uhitin aji meithai hisah'u hite,

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

achate khutdo a moh vahlele hiu henlang, inn gem in vah mang jeng uhen.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

Bat le tham houvin a in alou chuleh anei agou kichom u hen, kholgam mihon asum lodoh jouse lahpeh uhen,

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

koimachan lungset dauhen; koimachan paneilouva um achate chu khoto dauhen.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

Ason apah jouse thisoh hen. A inn sung pumpiu min jong akhang cheh a din lah doh in um mai hen.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

Yahweh Pakai in apateu chonsetna ngaidam hihbeh hen, anu-u chonsetna jong lekhabua kon in kikahdoh hihbeh hen,

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

Yahweh Pakai in achonsetnau geldoh jinghen, chuleh aminjong mihemten geldoh hihbeh hen.

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

Ajeh chu mi koima ngailut aneipoi, aman mivaichaho leh tahlelte abol genthei e, chuleh lung gentheite thina a adellut e.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

Ama mi samset athanom in; tun nang ama sugoi tan. Aman midang phatthei aboh khapoi; tun nangman ama jong phatthei boh hih in.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

Mi sapset hi amadinga aponsil, atwidon, abuneh tobang a angaito ahitai.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

Tun amisapsetna chu hung kile henlang ama chunga pon bangin behdoh henlang angonga kong gah bangin kikhit chah hen,

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

Tun hiche sapsetna hochu eiseise hole eidem demho chungah Yahweh Pakai engbolna chujohen.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

Hinla O thaneipen Yahweh Pakai neidin pi in, nangma min khoto najal chun! Neihuh doh in ajeh chu nangma hi chutobangtah a pha le kitah nahi.

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

Ajeh chu keimahi mivaicha le tahlel tah kahin kalungthim hi ana behseh jenge.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

Nilhah langa nisa lim achemang bang a mangthah ding kahi, min khaokhopi apaidoh banga eikipaidoh ahitai,

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

Ka ann ngol na-a kon in kakengpah ho kisan atha aumtapon kavunleh kagu keubou kahitai.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

Keima hi muntin a mi totnopna bep kahitan amahon eimu tenguleh noisena'in alu-u eiheikhum jiuvin ahi.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

Nei kithopin O Yahweh Pakai, ka Pathen Elohim! Nami ngailutna longlou chun neihuhdoh'in.

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

Yahweh Pakai nangin ka chung ahi nangma natoh mong ahiti ahetchet nadiuvin musah'in.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

Hiteng chuleh amahon eisapset nom u jongleh eisamseuhen ajeh chu nangman phatthei neiboh ding ahinai. Amahon eihin delkhum tenguleh jumna akimudiu ahi. Ahinla nasoh keimavang kipah a kagalkai ding ahi.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

Eitaitom jingho vang jumna ponbanga akikhu khumdiu ahin, suhnem a aum nao chun ponbanga atomkhudiu ahi.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

Ahinla kenvang Yahweh Pakai kom a kipathu kasei jingding mijouse kom a kasei choile ding ahi.

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

Ajeh chu Aman tahlelte adinpi jingin suhmang ding gohoa kon in ahuhdoh jingin ahi.