< Psaltaren 108 >

1 En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
En sång, en psalm av David.
2 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
3 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
4 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
6 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
7 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
8 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
9 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."
Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
10 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
11 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
12 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
13 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner. Se Ära i Ordförkl.

< Psaltaren 108 >