< Psaltaren 108 >

1 En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.
2 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.
3 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;
4 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.
5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;
6 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.
7 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.
8 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.
9 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."
Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.
10 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?
11 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?
12 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.
13 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.

< Psaltaren 108 >