< Psaltaren 108 >

1 En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.
Pesem in psalm Davidov. Z radostnim srcem svojim, o Bog, bodem pel in prepeval, tudi slava moja.
2 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.
Vstanite, brenklje in citre; zbudim se sè zarijo.
3 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.
Slavil te bodem med ljudstvi, Gospod; in prepeval ti bodem med narodi:
4 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.
Velika je nad nebesa milost tvoja, in noter do gornjih oblakov resnica tvoja.
5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.
Povzdigni se nad nebesa, o Bog; in čez vso zemljo slava tvoja!
6 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
Da se rešijo izvoljeni tvoji, pomagaj z desnico svojo in usliši me.
7 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
Bog jo govoril po svetosti svoji; radoval se bodem, v dél dobodem Sihem, in dolino Sukotsko merim.
8 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,
Moj je Gilead, moj Manase, in Efrajm moč glave moje, Juda poveljnik moj.
9 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."
Moab umivalnik moj; čez Edom vržem svoj čevelj; proti Palestini bodem ukal.
10 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
Kdo me popelje v utrjeno mesto, kdo me popelje do Edoma?
11 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
Ali nisi bil ti, o Bog, zavrgel nas? da nisi hodil, o Bog, med našimi vojskami?
12 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
Daj nam pomoč zoper sovražnika; drugače je ničevost pomoč človeška.
13 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
V Bogu delajmo vrlo, in on bode poteptal sovražnike naše.

< Psaltaren 108 >