Psaltaren 108

1 En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

Cantique. — Psaume de David. Mon coeur est bien disposé, ô Dieu! Mon âme est bien disposée pour chanter tes louanges!

2 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

Réveillez-vous, ô mon luth et ma harpe! Je veux devancer l'aurore.

3 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Je te célébrerai parmi les peuples, ô Éternel, Et je te louerai parmi les nations;

4 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Car ta bonté s'élève au-dessus des cieux, Et ta fidélité jusqu'aux nues.

5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

Dieu, élève-toi au-dessus des cieux, Et que ta gloire éclate sur toute la terre,

6 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

Afin que tes bien-aimés soient délivrés! Sauve-moi par ta main droite, et exauce-moi!

7 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Dieu l'a déclaré dans son sanctuaire: «Je triompherai! Sichem sera ma part; je mesurerai au cordeau La vallée de Succoth.

8 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

Galaad est à moi; à moi Manassé! Éphraïm est le rempart de ma tête; Juda est mon sceptre.

9 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."

Moab est le bassin dans lequel je me lave; Sur Édom je jette ma sandale. Au sujet du pays des Philistins Je pousse des cris de triomphe!

10 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Qui me conduira dans la ville forte? Qui me mènera jusqu'au pays d'Édom?

11 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

N'est-ce pas toi, ô Dieu, qui nous avais rejetés. Toi, ô Dieu, qui ne sortais plus à la tête de nos armées?

12 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Viens à notre secours! Délivre-nous de la détresse! Le secours de l'homme n'est que vanité.

13 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Avec Dieu, nous aurons la victoire. Et c'est lui qui écrasera nos adversaires.