Psaltaren 108

1 En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

Cantique. Psaume de David. Mon cœur est affermi, ô Dieu! Je chanterai, je ferai retentir mes instruments: c’est ma gloire!

2 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

Réveillez-vous, mon luth et ma harpe! Je réveillerai l’aurore.

3 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Je te louerai parmi les peuples, Éternel! Je te chanterai parmi les nations.

4 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Car ta bonté s’élève au-dessus des cieux, Et ta fidélité jusqu’aux nues.

5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

Élève-toi sur les cieux, ô Dieu! Et que ta gloire soit sur toute la terre!

6 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

Afin que tes bien-aimés soient délivrés, Sauve par ta droite, et exauce-nous!

7 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Dieu a dit dans sa sainteté: Je triompherai, Je partagerai Sichem, je mesurerai la vallée de Succoth;

8 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

A moi Galaad, à moi Manassé; Éphraïm est le rempart de ma tête, Et Juda, mon sceptre;

9 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."

Moab est le bassin où je me lave; Je jette mon soulier sur Édom; Je pousse des cris de joie sur le pays des Philistins!

10 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Qui me mènera dans la ville forte? Qui me conduit à Édom?

11 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

N’est-ce pas toi, ô Dieu, qui nous as repoussés, Et qui ne sortais plus, ô Dieu, avec nos armées?

12 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Donne-nous du secours contre la détresse! Le secours de l’homme n’est que vanité.

13 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Avec Dieu, nous ferons des exploits; Il écrasera nos ennemis.