Psaltaren 108

1 En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

The song of `the salm of Dauid. Min herte is redi, God, myn herte is redi; Y schal singe, and Y schal seie salm in my glorie.

2 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

My glorie, ryse thou vp, sautrie and harp, rise thou vp; Y schal rise vp eerli.

3 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Lord, Y schal knouleche to thee among puplis; and Y schal seie salm to thee among naciouns.

4 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

For whi, God, thi merci is greet on heuenes; and thi treuthe is til to the cloudis.

5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

God, be thou enhaunsid aboue heuenes; and thi glorie ouer al erthe.

6 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

That thi derlingis be delyuerid, make thou saaf with thi riythond, and here me; God spak in his hooli.

7 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

I schal make ful out ioye, and Y schal departe Siccimam; and Y schal mete the grete valei of tabernaclis.

8 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

Galaad is myn, and Manasses is myn; and Effraym is the vptaking of myn heed. Juda is my king; Moab is the caudron of myn hope.

9 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."

In to Ydume Y schal stretche forth my scho; aliens ben maad frendis to me.

10 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Who schal lede me forth in to a stronge citee; who schal lede me forth til in to Idume?

11 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Whether not thou, God, that hast put vs awei; and, God, schalt thou not go out in oure vertues?

12 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Yyue thou help to vs of tribulacioun; for the heelthe of man is veyn.

13 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

We schulen make vertu in God; and he schal bringe oure enemyes to nouyt.