Psaltaren 108

1 En sång, en psalm av David. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

My heart is steadfast, God. I will sing zahmar ·musical praise· and I will give kavod ·weighty glory·.

2 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

Wake up, harp and lyre! I will wake up the dawn.

3 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

I will yadah ·extend hands in thankful praise· to you, Adonai, among the nations. I will sing zahmar ·musical praise· to you among the peoples.

4 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

For your chesed ·loving-kindness· is great above the heavens. Your faithfulness reaches to the skies.

5 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

Be exalted, God, above the heavens! Let your kavod ·weighty glory· be over all the earth.

6 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

That your yadid ·beloved· may be delivered, save with your right hand, and answer us.

7 Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

God has spoken from his sanctuary: “In triumph, I will divide Shechem, and measure out the valley of Sukkot.

8 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

Gilead is mine. Manasseh [Causing to forget] is mine. Ephraim [Fruit] also is my helmet. Judah [Praised] is my scepter.

9 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop."

Moab [From father] is my wash pot. I will toss my sandal on Edom [Red]. I will shout over Philistia.”

10 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Who will bring me into the fortified city? Who has led me to Edom [Red]?

11 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

Haven’t you rejected us, God? You don’t go out, God, with our armies.

12 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

Give us help against the enemy, for the help of man is vain.

13 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

Through God, we will do valiantly. For it is he who will tread down our enemies.